Aftonbladet – 27 februari 1852, sida 3

SLOCKHOMS Börs den 27 Februoark, Efter de prisförändringar, som för ett par postda gar sedan inträffade för vissa importartiklar och de; jemnare afsättning som då började gifva sig tillkänn: för fyllande af landsortsbehofven, bar sedan dess in gen lifligare loco-omsättning varit förspord i andra ar tiklar än spanmäl, som dock ej har fyllest så god af gäng som vid förra postdagen, och utan att här ma gasinerade partier af utländsk skörd ännu ådragit si; nägon synnerlig uppmärksamhet. Medan vi här tal: om spanmäl, kan det vara skäl att nägot närmar se till huruvida det sednast gängse ryktet, att import tullen ä spanmål kunde komma för en del af inneva Irande ärs seglationstid att upphäfvas, innebär någor sannolikhet. Främst bör man då ihägkomma, at tullen för införseln af utländsk säd, enligt beslut a; ständer och regering, uteslutande användes till und sättning för af missvext eller sädesbrist blottställd provinser, och tullfrihet skulle da hafra den verkar -Jatt just de delar af landet, som äro mest i behof aj -spapmäl, skulle beröfvas en god del af de undsättJnipgsmedel, som statsmakterna tillförsäkrat dem, och som för den förväntade importen i är torde uppgä till minst 300,000 rdr. En dylik summa skulle för nu behöfvande provinser vara en god och måhända tillfyllestgörande hjelp, och det synes till och med ej ens kunna vara betänkligt att nu genast ur statsmödel förskjuta nägra större belopp på denna inkomst, som en stor del af landets handelscorps genom ansenliga införskrifningar af spanmäl här tillförsäkrat undsättningskassan. Men besinnar man nu vidare, ait tulloch dermed sammanhängande införselsafgitter endast utgöra omkring 1 rdr 12 sk. bko pr tunna råg, 47 sk. pr tunna korn och 2 rår pr tunna hycte, så visa sig dessa afgifter å andra sidan alltför obe. tydliga för att medgifva nägon särdeles nedsättning i priserna ä bröd och mjöl, och när allt kommer omkring blir det ej allmänheten, utan en och annan importör, som skördar den hufvudsakliga vinsten af en wllfrihbet, som väl egentligen borde medföra nägon fördel för allmänheten. Det bör nemligen ej lemnas ur sigte, att största delen af den utrikesimport, som under ärets lopp kan komma i fräga, redan är kontraherad och för det mesta på leverans försäld till spekulanter eller konsumenter inom landet, hvilka naturligtvis betalt sädana priser som kalkulerats med och ej utan tull. Följaktligen har, som ofvan sagt, säljaren och ej köparen någon fördel af tullfriheten. Men lögger man nu härtill, att dylika oförutsedda förändringar af tullförfattningarne verka rubbande på affärslifvets gång och alstra farhägor för aftärsföretag; i framtiden, nöden mä då vara så stor som helst, s synes, efter vanligt menniskoförständ, så många skäl förhanden för osannolikbeten af det sednaste ryktet om förestående tullfrihet ä införseln af spanmiäl, att det knappt förtjenar mera afseende än alla de historier om bränvinsbränningsförbud m. m., som under den sednare tiden satts i omlopp. Man kan slutligen vara fullt förvissad, att bandeln lika litet nu som vid nägot föregående tillfälle förnekar sin naturatt skaffa tillgäng der sädan fattas, och det är mäbända snarere troligt att den i detta afseende, och beträffande spanmål, hemtar mer än mindre, än som hehöfs. Men för att handeln skall kunna fylla sin vigtiga och här i landet stundom nog litet värderade kallelse som sig bör, är det af nöden att den får verka i ro, och atan tvifvel har äfven regeringen mer än väl insett detta. Innan vi nu gå öfver till en vanlig berättelse rörande prisnoteringarne på stället m. m., kunna vi ej ocka oss nöjet af att fästa uppmärksamheten deräå, utt sednaste underrättelser från England, beträffande rävaruhandeln, äro om möjligt mera lofvande än nösonsin tillförene, så att all anledning är förhanden ill en betydligt utvidgad skeppning af våra skogsfrekter. Också äro redan ett stort antal fartyg enagerade säväl inom landet som i Norge för en, mängd flastningar straxt på första öppet vatten, Deremot er det ej särdeles gynnsamt ut för årets jernoch netallexport, då Reriligen notiserna från Nordamerika. ch Eoglaad lemna mycket öfrigt att önska. Näzot estämdt skeppningspris ä jern har emellertid ej blifit etableradt. Spanmål och Bränvin in lcco. Dagens torgtillförsel af spanmäl var så omfattande, tt den med all säkerhet kan ansläs till 900 a 1000 wnnor, medan deremot försäljsingen ej på längt när ar sä rask, som under föregående dagar, Gock gäler det hufvudsakligen om Hvete och Korn, hvaraf valiteten är i allmänhet temligen otillfredsställande. ägra betydligare börsaffärer i Spanmäl hafva emeld ej afhörts sedan förl. post och priserna äro på det ela alldeles oförändrade, nemligen