Aftonbladet – 27 februari 1852, sida 3

RÄTTEGÅNGS. och POLISSAKER. Sedan Stockholms rädstufvurätt, för pröfningen mälet angäende förre fabrikören Hans Hoffstedt, til talad och häktad för inbrottsstöld och försök till sjel mord, beträffande den tilltalades sinnesbeskaffenhe hvarom andre stadsläkaren d:r Blachet först afgifv intyg, inhemtat sundhetskollegii yttrande, hvari, me godkännande af berörde intyg, förklaras, att Hof stedt, fastän lidande af vissa så kallade fixa för ställningar, dock med hänsigt till de förbrytelser, fö hvilka han är tilltalad, ieke kunde antagas hafva a vansinne varit förhindrad att sina handlingar fritt be stämma och deras följder bedöma ; har rädstufvurät tens 6:te afdelning förliden gårdag i berörde mål af kunnat utslag, enligt hvilket Hoffstedt, som emot sit nekande ej kurde anses öfvertygad att vid ifråga komna tillfälle hafva tillgripit en specieriksdaler, der emot för inbrott i afsigt att stjäla samt för försök til sjelfmord dömdes att i ena bot straffas med fjorto dagars fängelse vid vatten och bröd; hvarefter bai kulle till öfverstäthällareembetets vidare förordnand öfverlemnas. Af brist på utrymme äro vi förhindrade att när mare redogöra för de ganska intressanta yttranden som i afseende på den, tilltalades sinnestillständ blif vit afgifne. — På nyssnämnde afdelning af rädstufvurätten fö revar också i gär ett ransakmngsmäl, angäende förr sjömannen Gustaf Adolt Fredriksson, tilltalad och häk. wd för det han vid serskilda tillfällen, nattetid, af. sapat och bortstulit tvänne st. kabeltrossar, hvarmec skepparne Götströms och Siöbloms fartyg legat förtöjde vid Blasiebolmshamnen. Fredriksson förnekade att han begätt stölden, under uppgift, det ban af er sjöman, som sagt sig heta Anderson, men hvars vistelseort vore honom okänd, emottagit trossarne för att. försäljas till lumpsamlaren Gustaf Carlsson i hvars bostad jemväl större delen deraf blifvit anträf. fad. Carlsson, som äfven var inkallad till förhöret, bestridde till en början att han tagit ringaste befattning med tjufgodset och ehuru det. vid visitationen fannits liggande i hans vedbod,kunde han ej förklara. anledningen härtill, om icke sålunda, att Fredriksson, hvilken brukat biträda: Carlsson med vedsägning, utan dennes vetskap inlagt detsamma, helst Carlsson sjelt ej varit i vedboden på öfver ett halft ärs tid. Xedermera förändrade likväl Carlsson sin uppgift så till vida som han medgat,icke allenast att han varit tillstädes och sett då Fredriksson kom hembärandes med trossarne till Carlsson, hvilken då skulle hafva tillätit Fredriksson inlägga dem i vedboden, utan äfven kort tid derefter till en arbetskarl vid namn Tiblom försält ätskillige bitar aftåägen, hvilken försäljning Carlsson dock tillika sökte intala hafva skett för Fredriksons räkning, ehuru Carlsson icke kunde motsäga denes uppgift att han behällit penningarne ända tills tölden blifvit upptäckt, då Carlsson återlemnat dem ill köparen. Dessutom intygade poliskonstaplarne 3rolin och Wahiberg, efter aflagd vittnesed, dels att redriksson för dem vid häktningstilfället öppet bevänt sig hafva begått stölden tillsammans med förut. jämnde Andersson, hvilken blifvit efterspanad, mer j kunnat anträffas, dels ock att CO. vid anställdt förhör emma i dess bostad, i Fredrikssons och mälsegarnes ärvaro likaledes medgifvit att ban af F. tillhandlat sig rossarne, för ett pris vida understigande deras värde; ch upplyste vittnena i sammanhang dermed att Carls-j on förut flere gänger varit tilltalad för det han köpt! jufgods. Fredriesson och Carlsson fortfara detta oak-! adt i deras nekande, Carlsson under pästäende att: ittnena beljugit honom och att han icke om trossarne; t i pågon handel med Fredriesson. Mälet upp-! 3 bärefter för vidare bevisnings förebringande till! ta thorsdag, då Carlsson lades att vid hemtnings-!: frentyr äter tillstädesvara,