lut på oroligheterna, helst som Brasilien under: tödjer Montevideo och vill garantera freden. Buenos: Ayres är härdt ansatt. I trakten deromkring ligga 16,000 brasilianare -och 3000 montevideanare, och nissnöjet intra muros emot Rosas stiger med hvarje lag. Om bord å våra fartyg, såväl fregatten som korretten, stär Gudi lof väl till. — Utaf hvad man kan döma af Baromeerns artiklar, mätte det stå högst illa inom ide andliga mysterierna i Kalmar stift, särdees hvad läroverken angår. Barometern har i lag ej mindre än fyra uppsattser i ämnet, ur nvilka vi meddela följande: Vi berättade för kort tid sedan, att hr rektor Dahm för andra gången af pluraliteten af lärarne valdes till rektor för hela elementarläroverket härstädes. Första sängen ogillades nemligen valet af den konservativa ninoriteten, på sä sätt, att biskop Kullberg, som dog straxt efter detsamma, icke kunde underteckna protozollet och cantor schole icke blifvit kallad att rösta. Saken hänsköts då till K. Maj:t, som anbefallde nytt val, hvars utgång vi omnämnt. Alla, som nitälska för reformens framgång inom skolan, gladde sig häråt, men icke sä reaktionens kämpar. Konsistorium, som icke var för tillfället fullsatt med lektorer, för att sunna stadfästa (i ephori ställe) valet eller ej, adjunserade nu, för att blifva klassiskt besatt, nägra kyrkoherdar från landsbygden, och desse andans män unlerkände de ordinarie lärarnes val af inga andra skäl in att hr Dabm icke var lektor och följaktligen icke aog klassisk. Vi vilja icke bestrida kyrkoherdarne iagligheten och rättigheten att för ett är sätta hr lek:or Ljunggren, en onekligen bevandrad latinare och zrek, men ifrig motståndare mot alla reformer, till chef för ett läroverk, som skall utbilda sig efter nyare ider; men vi anse honom, med den kända motvilja han hyser för desamma, inzalunda passande till styresman och fräga hrr kyrkoherdar hvarföre de rent af trotsat pluraliteten bäde af skollärarne och lektorerna, som ändå kanske ha mera säker kännedom om len nya skolan och dess behof, än adjungerade ledamöter från landet. Huru bedröfligt är detemellertid icke att skolan skall bero af prelater! Vi värdera bäde lektor Ljunggren och rektor Dahm. Bäda äro aktningsvärda personligheter. Men orsaken hvarföre vi önskat den sednare till chef äringen anaan än en orubblig öfvertygelse om hr Dahms praktiska duglighet och ibärdighet att genomföra en ide. Hr rektorns kända nit och intresse för nya skolan, 3huru han, som är en ekonomiskt oberoende man och icke arbetar som mängen annan blott och bart för lönen, kunnat undandraga sig att tjena det allmänna, aade, i värt tycke, kanske äfven gjort honom förtjent at fyra kyrkoherdars approbatur. Önskligt vore emel!ertid, att hr rektorn icke blef uttröttad af alla småaktigheter, utan fortfore att arbeta lika varmt som förut för den nya skolan. Det är ej längesen Kalmar läroverk var mindre väl ackrediteradt; det besöfver sannerligen bäde hr Dahm och alla nitiske läcare för att bibehälla det förtroende det numera fitt, isynnerhet genom rektor Dahm. — Vi ha i Aftonbladet ofta läst klander mot regeringen för dess dröjsmål med tillsättande af biskop i Kalmar. Vi instämma häri och önskade att Aftonoladet kunde blicka in i de andliga mysterierna hörstädes. Det skulle då skrifva en artikel, som kanske om regeringen att med första lägenhet hitsända en styresman för kyrkan och isynnerhet läroverket. — Våra i sednaste numret af Barometern yttrade bekymmer rörande ecklesiastik-staten och den dröjande biskopsutnämningen hafva — säsom man sagt oss — blifvit gillade af pluraliteten, men gjort ond blod hos någras. Bäda delarne finna vi i sin ordning. — I afseende på den dröjande biskopsutnämningen, så har det icke varit — och kunde icke vara vär afsigt att klandra hr statsrådet Genbergs önskan — om den finnes — att hellre lefva som biskop i Strengnäs in i Kalmar. Vi ha blott trott — och pästå fortfarande — att sedan biskopsvalet skett, sä borde utnämningen icke förhalas. Det stode ju i allt fall presterskapet i Strengnäs stift öppet att för sig utkora den nyss utnämnde biskopen i Kalmar, och om denne, emellertid, hade besökt sitt stift, på endast några månader, så hade; han, äfven på den korta tiden, kunnat verza mycket godt till ordningens och lärdomens befrämjande. Männe icke detta kunde hafva räknats honom till en åtminstone moralisk merit, och männe det kunde skada, att alla de hrr statsräder, som bli biskopar eller landshöfdingar, hellre sattes i ett slags cirkulation, ifrän den ena orten till den andra, — hvarigenom de kommo i tillfälle att på nära häll öfvertyga sig om ställningar och förhällanden, — än att sitta qvar i hufvodstaden tills de vunnit försäkran om och fasta på just den höga befatining, som de företrädesvis önskat sig ... Vi sluta med den lifliga försäkran, att ju mera vär regering grundfäster öfvertygelsen hos folket om de högre tjenstemännens obehöflighet in actione, dest mera gär äfven regeringen värt lands radikaler till handa med bränntara ämnen och — hvad som ä) mest betänkligt — med påtagliga bevis att verider gär sin gamla gäng, kungsmännen förutan, ... Dizi e salvavi. E-—m.