framsida, kunde han ej hindra sig från att med förundran observera det fullkomliga lugn, som herrskade uti denna privilegierade del af slottet. Det må nu så vara-att gevärsskotten och oväsendet som de. uppväckt, respekterat de unga flickornas sömn, det kunde låta förklara sig genom den goda sömn som vanligen är en af deras ålders ljufva företräden, men hvarken : stiftsfröken eller skogvaktaren kunde taga sin tillflykt till en sådan anledning, för att ursäkta sig: deras skamliga liknöjdhet ökade den unga löjtnantens misstankar, och han fattades ögonblickligen af en härmdkänsla, som tycktes barnsligt glädja ho-nom. Han grep ett kalkstensstycke, och, sedan han försäkrat sig om att ej kunna bli sedd, tog han Davids ställning inför Goliath, och slungade med kraft stenen in genom stiftfrökens fönster, derpå sprang han att gömma sig bakom en mur, skrattande med denna bjertanslust, som mera anstår skolgossen än den fullvuxne mannen. Vid bullret af den sönderslagna rutan, lyftade några soldater oroligt sina hufvuden; men den djupa tystnad, som följde på denna hemgång, kom dem att tro det de blott gäckats genom något af de tusende upptåg, som nattens onda andarj hitta på för att plåga menniskorna, och de insomnade ånyo. I detsamma såg Francis en skepnad försigtigt nalkas det skadade fönstret, och han trodde sig igenkänna dens hvassa profil, åt hvilken han egentligen ämnat förargelsen. Stiftsfrökens skepnad syntes verkligen uta någonting likt en näsa tättintill den andra hela rutan. Francis böjde sig hastigt ned och upptog ännu en sten: vid hans ålder är man vanligtvis utan all skonsamhet. Men i samma Pgonblick försvann skuggan, ettdera ledd geom en af dessa välgörande aningar som himmelen uti: sin oändliga barmhertighet stundom änder åt gamla jungfrur så väl som åt andra