ummet förde medelst hvälfda dörrar till anlra mycket mindre kamrar, uti hvilka de båda inga männen och sergeanten fortsatte sina undersökningar; Hervå fördjupade sig uti de underjordiska gångar, som han tyckte skulle eda till den delen af byggnaden der stifts. röken tillbragt natten. Uti en vrå i en kälare upplyste det röda skenet af hans fackla en trappa, som gick opp under hvalfvet. Hervå störtade häftigt på trappan; men, jemnt med rvalfvets höjd var trappan afbruten; fem eller sex trappsteg bade blifvit lösryckta och stenarne lågo kastade på de nedre trappstegen, och på detta sätt uppstod ett mellanrum, hvilket var omöjligt att öfverstiga. Efter en noggrann mdersökning på stället kom Hervå till den sfvertygelsen att skadan skett ännu sammå vatt, och hans misstankar emot den politiska stifsfröken styrktes alltmera genom denna uppäckt. En noggrann undersökning i gamla Tökens rum skulle ej förfelat att sprida ljus denna del af hans förmodanden; men sådan ade hans uppfostran varit, att tanken på att ned våld intränga uti ett fruntimmers sofrum, om också detta fruntimmer skulle varit hundra ir gammal, alltid skulle blifva förkastad med notvilja från hans sida. Hervå stötte på den lilla adjutanten uti en flägsen källarhålla, i samma ögonblick som lenne Jade handen på en stor rigel för en slags fallucka eller låg och bred port, inprakiserad i muren, och till hvilken en. brant oxdtrappa förde. Som de togo uti med förnade krafter, lyckades det omsider de unga nännen att få opp rigeln; genast föll dörren ed lik en vindbrygga, och vid det klara lagsljuset, som inströmmade uti hålan, sågo le att händelsen fört dem till den hemlighetsilla ingången, der qvällen förut tvätterskorna så spårlöst försvunnit, och der Robert hade blifvit mördad. Dörren bestod af tvenne tjocka