jordlifvets menskliga varelser, eller också derför att hon ej trodde sig kunna upptäcka illgerningsmannen ; alltnog, skuggan försvann, och händelsen hade inga vidare följder. Ungefär tre timmar efter denna episods menlösa slut, vöro alla soldaterne äter på benen, och utsträckte vid solens strålar sina styfnade lemmar. Skogvaktaren Kado sysselsatte sig att sadla hästarne med sitt vanliga allvar, under det att Herve och Francis på något afstånd ifrån de öfriga syntes inbegripna uti ett lifligt samtal. Sergeänt Bruidoux tog sin pipa ur munnen, och närmade sig ödmjukt de begge officerarne; derpå aftog han hatten och yttrade: Välgång och enighet, medborgare; Gud vare lof, ni ser frisk ut som en rosenhäger i dag. Jag märker med förtjusning att det der knytnäfvetaget numera ej haft någon annan moralisk verkan på ert skinn än hvad en fysisk smekning af någon ung flicka kunde ha åstadkommit ... Skulle det vara er mening att vi lemna baracken, innan vi riktigt kommit under fund med huru de der såkallade tvätterskornas boning egentligen kunde se ut? Det är just hvad jag nyss sade åtlöjtnan:en, återtog Hervå. Ehuruväl vi hafva alla Skäl att tro det-galningarne rymt sin kos, så kunde det ändå i alla fall vara nyttigt att undersöka deras tillflyktsort. Det minsta tecken sunde ändå bjelpa oss att komma deras hemiga mål något på spåren. Mycket sannt! utropade Francis. Hvem Nar också väl påstått något annat? Jag påtår endast att vi allesammans borde gå dit. Det är ej rätt att ni ensam blottställer er för aran att falla i någon utlagd snära. Men hvar isall verlden kan du väl uppicka någon snara? återtog Hervö. v,FHar Jag J visat dig dörren nederst vid höga tornet ;enom hvilken de kommit ut? De bafva ju