Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 3

pa bn a Detta är i korthet historien om åen arma staden som nyligen bemsökts af en förskräcklig olycka, och du: nästan helt och hället blifvit förvandlad till ru iner. Morgoaen den 12 Oktober 1851, förnummo. sta dens innevånare plötsligen ett förfärligt dunder, hvil ket varade, med få afbrott, nära en fjerdedels timma Jag befann mig, berättar föraren af en jonisk pie lego, på Bejuzza-kanalen, dä vattnet hastigt höjde sig 2 fot öfver sin vanliga nivå. Följderna af denn: häftiga rörelse voro förskräckliga. I den 6 timmar: väg frän Bajuzza belägna staden Valona hafva samt liga byggnaderna lidit ofantligt, och minga at desamma äro förvandlade till ruiner. Fästningsverkens murar äro nedstörtade. Ett stort antal menniskor hatva omkommit, och af nägra i närheten af Valona liggande byar är numera inga andra spär än stenhopar. Äfven de följande dagarne förmärktes mer och mindre häftiga skakningar i jordytan. De förstörda bostädernas innevånare irra nu husvilla omkring i trvkten. En skrifvelse från Megaliae af den 26 sistl. bekräftar ofvananförde underrättelser och uppgifver antalet af omkomna menniskor till icke mindre än 2000. S Det må äfven nämnas att man vid samma tid, då denna olycka inträffade, förmärkte en icke obetydlig jordbäfning äfven i Lecce, Bari, Bovletta, Canosa och Carignoli -på den motliggande neapolitanska kua Sten. — DEN STORA LOTTEN På 400,000 FRANCS I det franska guldtacke-lotteriet tillföll som bekant är en vingärdsarbetare i trakten af Epernay vid namn -IHugannet. : Franska tidningar berätta nu på hvilket vackert och oegennyttigt sätt denne man användt der rikedom, som sä plötsligt förändrade hans öde. Hugannet bar tvenne barn; han har till hvardera skänkt 100,000 francs. Sedermera har han velat föreviga minnet af sin lycka, hvilken han tillskrifver en Försynens särskilda mellankomst och näd, genom en gäfva till förmån för den ort der han bor. Församlingens kyrka vari behof af betydliga reparationer, för hvilkaskostnader betydligt öfversteg kommunens -Itillgängar; vidare saknade trakten nödigt vatten, och samma skäl, som lagt hinder i vägen för kyrkoreparationen; hade äfvenhittills förhindrat all tanke på inrättandet af en fontän. Hugannets gifmildhet har undanröjt detta dubbla financiella hinder: kyrkan kommer att repareras och förskönas och tvenne fontäner i stället för en skola uppföras på lämpliga ställen. Med en frikostighet, som skulle hedrat en milllionär, har Hugannet skyndat att på förhand deponera den summa af 70,009 francs, hvartill dessa arbeten blifvit uppskattade... Af de 400,000 francs äterfstär bonom således endast 130,000. Det är, säger han, mer än tillräckligt för honom att derpåi lefva lugnt under sina äterstäende dagar. . , — ROBERT STEPHENSON, den ryktbare engelske ingeniöfen, som har under sin ledning de störstå jernvägsföretag alltiTån Norges fjellar till EgypItens br noande öknar, kar den 13 Januari på sin yacht Titania: frön Alexandria anträdt äterresan till England. Före sin afresa hade Stephenson besökt sjön Timsaeh och de salta sjöarne på näset vid Suez, i ändamäl att förskaffa sig visshet i afseende på vissa geologiska förhällanden, om hvilka tvifvel hittills existerat.. Hr Stephenson säger, att i en icke längt aflägsen tidpunkt skall Afrika blifva en ö och Medelhafvets och Röda hafvets böljor sammanfyta vid Suez. Han har samlat talrika och högst intressanta vetes: skapliga materialier och ämnar innan kort offentliggöra resultatet af sina forskningar. — Ett mystiskt och besynnerligt äfventyr, hvarpå man ännu icke kunnet finna nägon rimlig och fullständig förklaring, utgör för ögonblicket allmänna samtalsämnet i Quartier de VArsenal:i Paris. En ung dicka, tillhörande en ansedd familj, skulie innan kort träda i äktenskap med en af sina kusiner, hvars förnögenhet och ställning i samhället lemnade ingenting öfrigt att önska. De tvenne trolofvade, uppfostrade tillsammans, byste för hvarandra en liflig böjelse, och deras giftermål, redan länge beslutadf, skulle firas en af de första dagarne i Februari. Sedan nägra dagar hade m:ll Eugenie T:s föräldrar och bennes fåstman anmärkt, att en fullständig förändring i bennessitnesstämning inträffat; frän att vara liflig och glad hade den unga flickan hastigt blifvit helt allvarsam. Man ansäg denna förändring härleda sig ifrån de betraktelser, som tankan på des vigtiga steg hon stod i begrepp att taga hos henne uppväckte, och familjen oroade sig endast föga öfver dessa helt naturliga symptomer. Tästmannen sjelf syntes mycket lycklig öfver denna hastiga förändring i hans blifvande makas karakter. M:ll Eugenie T. bodde med sin guvernant och en yngre bror uti undra väniogen af ett hus, hvars förta väning upptogs af hennes far, hennes fästman och en gammal slagting. En afton för nägra dagar sedan beböfde fru T. nägra saker, som hade sin plats i ett slags kontor innanför hennes dotters rum. Denna sistnämnda; hvars helsa syntes något försvagad och som klagade öfver häftig bufvudvärk, hade iör vana att draga sig tillbaka: till sitt rum tidigare än familjens öfriga medlemmar. Då fru T. uppkom i andra väningen, blef bon högst förvänad att se sin dotters rum alldeles tomt; sängen hade icke ens varit rörd, oaktadt det var mer än två timmar sedan den unga flickan lemnade det gemensamma samlingsrummet. Fru T. tillfrågade härom guvernanten, hvilken icke kunde lemna nägon förklaring, och den eftersökniog som anställdes i hela huset ledde icke till nägon upplysning. Flyktingen stod icke att äterfinna. Som man lätt förstär kunde familjens medlemmar denna nätt icke gå till hvila. Mot kl. 5.-på morgonen hörde man slutligen de steg efter hvilka man så otäligt lyssnat; ht T. störtade upp till sin dotters kammare, hvilken han fann reglad innanför. Han ropade, han bad sin dotter, som han ansäg vara rärvarande, att svara honom. Allt förgäfves. Kl. 8 öppnades dörren till den unga flickans rum och kon sjelf framträdde till sina föräldrar säsöm om ingenting -ovacligt hade passerat. På de frägor man ställde till henne, på de förebråelser man gjorde henne, gaf hon endast till svar, att hon icke förstod hvarom fråga var. Föräldrarne, seende sina bemödanden fruktlösa, ansägo det lämpligt att till ett annat tillfälle uppskjuta de förklaringar som de hade rätt att fordra. Dagen förflöt derefter helt lugnt. På aftonen omkring kl. 10 yttrade Eugenie äter sin önskan att lemna sällskapet, hvilket kon också gjorde. Familjen hade ansett lämpligt att för föstmannen dölja nattens tilldragelser. Han dröjde ej heller att följa sin kusins exempel och tog afsked. Så snart ban atiägsnat sig begaf sig hr T. till sin dotter. En kort stund derefter hörde fru T. och hennes son att man tillslöt porten ät gatan, som emot vänligheten icke efterses af nägon portvakt. De efterforskade hvem det var som hade utgätt, och erforo snart att hr T. och hans dotter aflägsnat sig. Annu kl. 3 på morgonen hade ingendera ätervändt. Fru T. blef nu ytterst orolig och skickade förgäfves sin betjening till nägra bus i grannskapet, dit hon visste att bennes mån stundom plägade begifva sig. Ärdtligen kl. 5 äterkommo fadren och dottren. Man abmärkte att de bäda voro barhufvade. På de ifriga frågor som fru T. ställde till sin man ville denne ingenting svara. MlleEugenie ä sin sida iakttog samma stumhet. som hennes far. Ingenting kunde förmå bvarken den ena eller den andra att bryta en tystnad,.som ännu mer:ökade den öfriga familjens oro. Hr:T, kastade sig på en kvilsoffa och har sedan dess icke öppnat sin hun. Detvär med: stor möda som man kan förmå honom att njuta nägon föda. Natten efter det den unga fickan blifvit äterförd af sin far öfvergaf hon sin familj, utan att man kan fatta huru hon lyckats undkomma ur huset. Alla bemödanden af fästmannen och hennes mors vänner hafva icke ledt till nägot tillfredsställande resultat.