Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 1

BELLA HH) AF OCTAVE FEUILLET. Expeditionens vaksamme befilhafvare var redan på första trappstegen då en ytterligare rörelse af försigtighet kom honom att vända blicken ännu en gång til den enstaka muren, vid hvars fot jagten efter tvätterskorna. slutat på ett så gåtlikt sätt. Hervå hade sjelf vatt den soldat som aflöst den första, skyldtvakten på denna vigtiga post: det var en ung granadör, vid namn Röbert, hvars mod och insigter voro allmänt erkiända. Han såg honom ej, på sin post; men, der hans ögon sökte honom, såg Hervå ett hvitt skynke uppstiga bland grushögarne och vajas af och an, liksom för att fästa uppmärksamheten derpå. ! Herveå nedgick genast från tröskeln och styrde bastigt, ehuru försigtigt, kosan emot lönnporten. Då han ej var mer än tio stegs afstånd derifrån, kunde han urskilja skyldtvakten, hvilken, då han igenkände sin förman, nedtog näsduken som han satt på bajonettspetsen och nöjde sig nu med att göra honom tecken med handen, liksom ville han bedja honom att skynda sig och nalkas med yttersta varsamhet. Två minuter sednare var Hervå nära muren, ansigte mot ansigte med soldaten. sNåväl! Robert, hvad står på, sade han sakta till honom, sedan han med en Blick öfvertygat sig om att ingenting oroande fanns i närheten, hvad står på ? Jo se, kommendant,, svarade soldaten, framhviskande sina ord med blandad fasa och glädje, det beror bara på oss sjelfva att taga skäåtan i boet, och kungen på sin tron, och alla hans hofmän. och hela den gamla skräpverkstaden. Man bade ämnat sluka er omni ) Se A.B. Nils 37, 39, 40, 41, 43, och 44.