Aftonbladet – 24 februari 1852, sida 1

också vore stor fom en domkyrka och lång. som härifrån till China. Ni är förrådd. — ivFörrådd? Huru! genom hvem? Skynday: tala fort!3 utropade-Hervå! ;För Guds skull! sakta, kommendant, tala saktare! Ni skall. få höra historien: jag gick: här af och an med ögat vändt mot tallskogen, enligt ordres; men, min själ, derborta ligger. ej knuten: I ett nu, hvad är det jag får höra! båkom mig, under mig? jag visste ej hvad jag skulle tänka... ett starkt sorl af röster, alldeles liksom en hop advokater stojade och! skreko om: hvårann. Jag som naturligtvis tycksr om att få upplysning i saker, jag vänder mig, vänder mig om igen åt alla håll, och slutligen då jag lägger örat intill marken vid ruinen och... t Soldaten stadnade tvärt med vidöppen mun och gjorde en rörelse af den högsta förskräckelse; sedan såg Hervå den unga mannen tumla bakut och digna tungt till marken. I samma ögonblick hörde han ett gevärskott afskjutas nöra sig, och, träffad af en häftig stöt i hufvudet, föll han sanslös några steg ifrån granadören. Då syntes en man af ahetisk växt, dens samme som nyss begått det dubbla brottet med sådan framgång, vid murens fot, liksom uppkommen ur jorden och kastade nyfikna biickar mot slottet. Under. tiden -hade en individ af ett vekligare utseende närmat sig den republikanska befälhafvarens liflösa kropp och förde sin hand med deltagande öfver hans ansigte. Det är ingen fara, vill jag tro,,;sade-denne med en stimma som klingade underbart vekt. rBösskott-t har troligen väckt dempn, svarade den andra. De skola alla skynda hitåt. Det blir en vacker lek för oss på andra sidah. Och som han hade slutat dessa ord; försvann han med sin följsslagare, utien vid öppning, anbragt nederst vid muren, och hvilken genast tillslöt sig på ett sätt att, det var omöjligt att upptäcka något spår af genomSängen.