Aftonbladet – 23 februari 1852, sida 3

— I dag fortsattes uti poliskammaren undersökning angående den af f. d. bofmästaren Carlsson mot förre hanrdelsbetjenien Carl Johan Dahlin och f. d. polis konstapeln Waxell gjorda angifvelse att på bedrägligt sätt bafva tillnarrat sig Carlsson genom rädhusrättens utslag ädömde böter. Waxell var nu närvarande och uppdukade en läng historia om sitt ätgörande i denna affär, hvilken hufvudsakligen utgick på att skjuta hela skulden på Dahlin, hvilken deremot påstod sig vara helt och bället oskyldig. Hr Polismästaren De Marå tillhöll säväl Waxell som Dahlin för sitt brottsliga förfarande och beklagade att W. varit antagen uti polisens tjenst. Carlsson yrkade de tilltalades inmananande i häkte, men hvilket för närvarande icke kunde bifallas, utan uppmanades Carlsson af hr pölismästaren att jemte bifogande af polisprotokollen inlemna ansökning till Kongl. Maj:t att undslippa gälda böter, som han redan en gäng förut bevisligen erlagt hvarigenom det troligen skulle lyckas honom få de samme afskrifne. Mölet uppsköts. W. yttrade sin förvåning öfver att det kunnat förmenas honom lerna Dablin ett förtroende, emedan, säsom W. yttrade sig, Dablin vore så godkänd i polisen, . — Den af sysslomannen vid arbetsinrättningen sistl. lördag till stadsnämnden inlemnade rapport innehbäller, att bjonens antal uppgick ttll det bestämda maximum som derstädes fär intagas, neml. 292, hvilket utgöres af 210 mansoch 82 qvinspersoner. I sammanhang härmed bör nämnas, att vederbörande, för att motverka tiggeriet, fogat anstalt att 60 st. af de, som vid baracken söka nattherberge, om dagarne ega att päräkna arbetsförtjenst vid arbetshuset, hvaremot en del af arbetshusets personal blifvit använd vid pälningsarbete för stadens räkning. Fahlun. Hemmansegaren Anders-Mats Jan Andersson på Stakheden, Grangärdes socken, en man som varit känd för ett väldsamt sinnelag och begifvenhet på starka drycker, hade den 1 dennes på aftonen inpevarit ä en lönkrog i gravnskapet af sitt hem, der han öfverlastat sig genom omättligt förtärande af bränvin. Omkring kl. 9 hade hans son Pehr och drängen Anders Ersson dit inkommit och, dä Jan Andersson ej velat följa dem hem, med väld utfört honom, hvarvid drängen, som äfven var öfverlastad, blef af honom slagen. På gärden fortsattes slagsmålet, dervid Anders Ersson med sina jernbeslagna klackar sparkade Jan Andersson i hufvudet. Denne blef derefter en stund liggande nära en förbiflytande bäck, hvarest följande dag syntes en mängd i snön utgjuten blod, men hemfördes omsider af Anders på en kälke och afkastades vid förstugudörren, der han först klockan 3 på morgonen bemärktes af sin bustru och insläpades i stugan. Händer och fötter voro då på honom stelfrusna, och han sjelf, utan förmåga att tala, afled efter en kort stund. Drängen A. Ersson är till länshäktet införd.