Aftonbladet – 23 februari 1852, sida 2

gryr rig visst om mina förfäder jagb-Gud bifve, jag aldrig haft någrals l Via detta häftiga svar lyftade fröken de Kergant sina bedjande blickar mot himlen, så som hon NPD vis på sitt förtjusande sätt brukade göra; sedan itertog hon: Men hvad kan de. väl då vara som. hindrar er ifrån att sofva och låta mig också få sofyva i ro, min fröken? Det vet jag inten, svarade. Andrea. -Fröken de Kergant suckade; gjorde en knappt märkbar rörelse af grannlaga medlidande: och tillade sedanmildt: Inte jag Heller; min söta. Din tant är en gammal husar!) skrek Andrea med högre röst. Min syster!s Och du är den andra, Bellahb. Än sen,, sade fröken Kergant lugnt, i det hon ånyo sände en blick: värdig henne mot himlen. Den andra förlorade alldeles tålamodet: Det kunde ej falla er in ått bedja min bror att dela vår aftonmåltid! Nej, ni har låtit honom lik en hund stanna utanför. porten. Min stackars bror, huru han föres bakom. ljuset! Och huru ni ytterligare behandlar honom! Din tant, hvad. henne beträffar, så kunde jag då veta att hon... men du, du Bellah, som vet huru högt Hervå . . .X Det nyckfulla barnet syntes tveka att sluta en mening,hvars upplösning hennes äldre sygters ljufva och stolta blick tycktes vilja arr böja och ogilla, pJag vet väls, sade Bellah, ,att vår eskorts befälhafvare är min ömmaste väns broder, och det är just emedan jag vet detta, Andrea, som jag har kunnat göra så mycket våld: på mina käöslor att jag kunnat behandla honom endast om en vanlig främling, jag en rättroende kri