Aftonbladet – 23 februari 1852, sida 1

upptandt eldar Kvilkas flämtande 1880 bröto sig; framtid eftef annan: tvärs igenom kantiga bvalfbågar och stympade klvalf; hvar och en ordnade för sig så godt han kunde till natten. ; På gräsvallen;som gick långs framsidan af den gamla riddarborgen, vandrade, Hervå helt ensam, utan :tvifvel syselsatt.att begrunda sin systers sista ord och tyda dem på alla upptänkliga sätt, med den oroliga bårnslighet som vanligen karakteriserar älskande. Helt hastigt tvärstannade han och såg upp mot det fönster, der Andrea stod och gaf akt på honom: Denunga: flickan drog :sig häftigt undan och började: att gå af och an i rummet uti den mest upprörda sinnesstämnings i det hon krampaktigt vred ena:;näsduk mellan -sima ingrar. Bellåh, hade . nyss. slutat: att. bedja, och då hon märkte den utomordentliga rörelse. som purprade Andreas kinder, sade hon med ångest: j f Hvad: fattas dig, min;syster? Istället för svar tillbakasköt Andrea den hand, som försökte att bemäktiga sig hennes, och fortfor: att häftigt gå fram och åter; oupphörligt vridande sin lilla näsduk. Hvad vill detta säga? återtog Bellah. Skulle du vara ledsen på mig, så säg mig då åtminstone hvarför?s yHör Bellah!v sade Andrea, i det hon tvärt stannade framför henne, sdetta kan ej vara i evighet; Jag vill ej sofva en blund i natt, ej heller den följande natten, jog vill aldrig mera uta mitt hufvud till sömnp.Huru! Skulle du.vara rädd till en så yterlig grad? Men mitt socker lilla, jag är ju 108 dig... Dina tappra förfäder kunna visst udrig vilja skrämma 088 ... Dessutom Jåta vi u lampan. brinna, och du vet att spöken ...s Ah! jag bryr mig. visst om spöken ! invände Andrea och klappade i händerna, jag