Aftonbladet – 23 februari 1852, sida 1

på en tallskog, der, tillade han, det ej syn tes värdt: ens. tänka på att förfölja dem; ; Den na förklaring började falla sig litet svårtrat reda, då i detsamma fruntimrens och vägvi sarens ankomst drog honomvur förvirringen lAndrea nedsteg från hästen; och kastade sig skälfvande lik ett asplöf om sin brors hals hvilken i möjligaste korthet upprepade fö henne samma fabel som han nyss: dukat äp; åt -grenadiererna. Sedan: lät han placera: er utpost vid muren under förevändning att denn: skulle hålla utkik på tallskogen, tog -derpi sin unga systers arm, och styrde kosan mo slottet; åtföljd af hela karavanen. Mitt kära barim, sade Hervå till sin syster passande på tillfället, då han: märkte stifts I fröken ej kunde höra honom; finnes det ärm inom; ditt hjerta något deltagande för di bror? Något deltagande! Hervå, min Gud! hun kan. man säga deltagande, när det är fråg: omv tvänne faderoch moderlösa som vi? Säg tillgifvenhet, den innerligaste, den ömmast tillgifvenhet. Innerligt tack derför, min älskade: syster du har utplånat en sorglig tanke ur mit sinne. Hvilken tanke?, Den tanken, att min syster skulle kunns vara medbrottslig uti en komplott emot mir heder som menniska och krigare., Din heder, Herve? Jag fruktar, min bror. att vi ej rätt skulle förstå hvarandra, om v börja tala om detta ord.s Jag vill då förklara det för dig, svarade Herve kallt.Jag sätter : min. ära uti att til min död-tjena de färger, du hör!ser för dig. och jag vill säga dig; Andrea, att hvarje för sök man vill företaga, som skulle ha: för af sigt att förmå mig att fela mot denna pligt skulle alltid utfalla till obehag; ja till ett sorg