Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 3

net sig öfver alt få svälta hos mästaren. Gossen: trasiga beklädnad och utmärglade utseende, hade föranledt Jonsson, att ej efterkomma Hylens yrkande, utan i stället att häkta gossen blef han endast tagen i värd i vaktkontoret och i dag till polisförhör inställd. Hylen afstod nu frän angifvelsen, sedan han uppskattat det stulna till endast 1 rdr, men förklarade deremot att gossens uppgift om usel föda vore så mycket mera osann, som enligt H:s yttrande, gossen fätt så mycket sofvel att han icke orkade äta bröd,. Barnets utmärglade utseende bevitinade dock motsatsen. Gossen ätertogs i tjensten sedan H. lofvat att bätre värda gossen, samt denne blifvit af hr polismästaren varnad att framdeles taga sig tillvara att tillgripa nägot om det också vore för att stilla sin hunger med, utan i stället vända sig till kommissarien med klagomäl. — I dag fortsattes i poliskammaren förhöret meå pigan E., tilltalad af fabrikören Beyer att hafva tillgripit fyra härfvor garn. Hustrurna Sahlin och Lundgren, hvilka tagit befattning med och till salu utbjudit det stulna garnet, voro nu närvarande. Hr Beyer förklarade, att afsigten med detta mäls upptagande äå nyo endast hade för ändamäål att söka öfvertyga Lundgren och Sahlin, attgarnet, som till hr B. blifvit äterstaålldt, varit honom frånstulet, och hvarigenom han trodde sig kunna förmå dem begge att icke längre öfverfalla honom med otidigbeter och beskyllning at! han utan anspräk på rätt tillegnat sig detsamma. Hr B. uppgaf, att Lundgren och Sahlin för nägra dagar sedan infunnit sig uti hans bostad och säväl derstädes som sedermera å gatan påästätt, att B. olagligen till egnat sig det, enligt deras förmenande, hr B. icke fränstulna garnet. Pigan E., likasom Lundgren och Sahlin, började nu inför domstolen förneka sanningsenligheten af angifvelsen, men dä hr polismästarer De Mare förklarade, att i händelse hr B. fortsatte åtalet, de alla tre kunde blifva fällda till ansvar, föll deras mod. — Mälet fick bero på anmälan, och varnades Sahlin och Lundgren att framdeles icke ofreda hr Beyer, så kärt det dem vore att icke blifva fällda till ansvar för tagen befattning med tjufgods. — Ett konfiskationsmål. Korrespondenten frär Landskrona, omtalar följande: Dervarande repslagaren Eliasson skiekade dena 10 Sept. 1849 pigan Peronella Sevets till Lund för att försälja ett lass af näns varor. Anländ till sistnämnde stad, afyttrade försäljerskan nägot af sina varor till en köpman och vegaf sig derefter med lasset till stadens torg, hvarst hon träffades af det missödet, att stadsfiskalen Aberg gjorde beslag ä de medförda varorna. Sedan Cämnersrätten den 18 i nämnde månad dömt dem örbrutne, fortsattes rättegång härom i Skänska Hofätten, som äterförviste målet, hvilket nu, då Kämersrätten upphört, kom till Rädstufvurättens i Lund iandläggning. Här dömdes varorna äter förbrutna ch Eliasson fälldes att böta 13 rår 16 sk. bko; men å nu saken andra gängen fullföljdes i Hofrätten, örklarade den, i utslag den 26 sistl. Januari, Eliason berättigad att äterfå varorna, men han älades att öta 3 rdr 16 sk. för det anmälan i behörig ordning m berörde försäljning ej skett. — Härigenom har aturligtvis E. tillfogats ätskilliga kostnader och föraster, och i nämnde tidning göres i anledning deraf en reflaxionen, att det vore godt om vi en gäng unde hinna sä längt med våra lagar, att den redge och fredlige medborgaren fick vara och fara i rid, utan att på ett så skamligt sätt blifva beröfvad in egendom under sken af laglig ätgärd. CRREAARAER