Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 2

oeerdr beste ARNRTRERIRARRRTRATTRREADEAE lalen till, varseblefvo de att tvätterskorna ortsatte sitt arbete, utan att de syntes det ingaste bry sig om det republikanska detachementets närvaro. Soldaternas hållning blef allt mera oroande. ,Det här gycklet har räckt alltför längen, mumlade Hervå. Mina gossar,, fortfor han med högre röst, vi skola hjelpa dem med deras linne. Ladda edra gevär. Ni, mina fruntimmer, och ni också, Kado, stanna här bakom klippan, jag ber er. Man hörde Jaddstockens buller i gevärspiporna. Sedan började de båda officerarne att med deras trupp, rangerad i täta led, avancera å den fuktiga marken i dalen. Alltefter som de närmade sig de nattliga arbeterskorna, så, vare sig af ett bländverk frambragt genom det bleka skenet af månens strålar, eller någon särdeles förvirring som orep deras sinnen, alltnog, soldaterne tyckte sig se huru småningom dessa okända varelsers höjd och bredd ökade sig till alldeles otrolig storlek. De voro blott på fyratio stegs afstånd ifrån dem, då i en hast den fantastiska skaran lemnade sitt arbete; de togo alla i en besynnerlig ring och uppstämde en dof sång, liknande surrandet från en bikupa. — Hervå befallte att man skulle göra halt. Hören, der bortal, ropade han, Wer da?a Sedan efter en kort tystnad: Jag vill underrätta er, hvilka ni än må vara, — återtog han — att jag ej vill förlora en enda af mitt manskap i detta dumma äfventyr. Gifven er, eller vi skjuta. Lägg an, mina gossarl Akta vattnet!s mumlade Bruidoux. Tyätterskorna fortsatte likafullt sin dans och sitt hemlighetsfulla mummel. Fyr! ropade Herv, Så snart röken skingrat sig och soldaterne kunde skönja verkan af deras salva, utbrast en liflig munterhet i ledet: man såg alla aktriserna uti den fantastiska baletten liggande liflösa utsträckta på marken, alldeles liksom lärftsväfvar, hvilka man utlagt på bleke.