Med politiken är det här på platsen ganska ! stilla. Departementscheferna sysselsätta sig ; med de kuranta regeringsärendena, och att några större frågor kommit under betraktande : hå vi icke erfarit. Tillsättningen af biskops-! platsen i Calmar har nu hvilat så länge, att! hvar och en inser, det orsaken till dröjsmålet :! cke gerna kan vara politisk, utan sannolikt! srefinnes i någon financiel svårighet att förse: ien blifvande biskopen med inkomster under! nådårstiden, hvilken svårighet minskas ju ; äsgre man dröjer med tillsättningen. Något ntresse för denna fråga förnimmes ej vidare. ; Om den ena eller andra ledamoten i nuva-l: ande konselj flyttas eller icke flyttas till bi.l skopsembete eller annan befattning, torde ickel ubbå den politiska likgiltigheten. Man kan således säga, att vi för närvarandel ga en sådan lugn sinnesförfattning, hvaraf eagelska premierWinistern lord John Russellj hemtat en anledning att föreslå sin reformbill, och det är skada, att det nu ej är riksdag,! så art det politiska lugnet äfven hos oss kunde bringa de större politiska reformerna till utfögande; men då ingen vill hafva urtina riksdag, är det ej värdt att tänka på den saaen. Medan politiken hvilar stiger intresset Törl åtskilliga allmänna ekonomiska frågor nästan dagligen, undantagande de dagar, då societetslifvets förströelser mera uteslutande sysselsätta den allmänna uppmärksamheten. Man inhemtar med deltagande underrättelserna om de flera nya jernvägsförslag, som väckas i landet. Man emotser med stor nyfikenhet jernvägskommittens betänkande angående Köping-Örebro-Hult-vägen, hvilket dagligen väntas färdigt. Man lyssnar gerna till de många förslagen om inrättande af filialbanker, och med hvarje dag mognar opinionen för en större bankreform. Man börjar inse att en eller till och med flera privata bankinrättningar skulle äfven i hufvudstaden kunna göra stor nytta. Men vi skulle önska att man under denna lugnets period äfven ville egna tankarne åt de flera vigtiga sociala reformer, som vår tid erfordrar; och vi behandla derföre gerna dessa rågor när tillfälle dertill erbjuder sig. Ett domstolsbeslut rörande tillämpning af husagan föranleåde oss således härom dagen att yttra några ord om detta barbari;. och en sedermera till redaktionen från en anonym författare insänd uppsats förer oss i dag åter på en fråga, som rörer husbönder och tjenare. Nämnde uppsats, för hvars innehåll vi ej anse nödigt att lemna en fullständigare redogörelse, går derpå ut, att förhållandena melJan husbönder och tjenstehjon skulle vinna betydligt, om dessa icke vore for längre tid bundne vid hvarandra genom lag. En husbonde, som haft den olyckan att få en dålig tjenare, måste, om det är i landsorten, behålla honom året ut, och i hufvudstaden ett balft år, och likaledes är tjenaren nödsakad att stadna qvar i tjensten, äfven om han skulle röna den mest orättvisa och hårda behandling. Att i dessa fall anlita lagen är förenadt med så mycket besvär, omgång och obehag, att det endast i yttersta nöden kan tillgripas. De olägenheter, som häraf uppstå, skulle, enligt nämnde författares åsigt, afbjelpas, om legoaftalen mellan husbönder och tjenare finge, hvad tjenstetiden vidkommer, upprättas efter ömsesidigt godtfinnande, med rättighet å ömse sidor, att efter en kortare uppsägningstid af åtta eller högst fjorton dagar, kunna blifva hvarandra qvitt. Derigenom skulle både husbönder och tjenare nödsakas, att emot hvarandra jakttaga ett godt uppförande, och å ingendera sidan skulle man kunna trotsa den andre genom det en gång oåterkalleligen för en längre tid afslutade aftalet. Fortsatta förnärmelser skulle icke å någondera sidan kunna ega rum, emedan de då föranledde uppsägning, och sådana upprörande förhållanden, som nu ej sälJan förekomma i polismål mellan husbönder och tjenare, skulle förebyggas. Särskildt framhålles, att den qvinliga delen af tjenstehjonsklassen skulle i en dylik uppsägningsms SERENA ONES TOG KONER