Aftonbladet – 21 februari 1852, sida 1

nå gerna döda en mängd varelser, ni skallj iniå aldrig förmå att rubba något i Guds bestämda lag. Ni kunde också tillägga, min gamle Kado, att vi skulle vara eländiga galningar, om vi närde dylika tankar. Långt ifrån att tänka på att förändra Guds visa stiftelser, vilja vi blott försöka, så mycket det står i menniskors förmåga, att grunda vår rättvisa på hans. Säser väl religionen dig, Kado, att Gud förbannar barnet i modrens sköte? Nej, så är det ju icke? Han sänder menniskorna till verlden med full frihet att välja det rättas eller orättas stig, och han dröjer, med att döma dem, till dess de lemnat detta jordiska. Nåväl! vår repubhk vill på samma sätt att insen menniska må dömas till förtviflan endast för den ringa plats som försynen möjligen tilldelat honom vid hans födelse, utan att hvar och en fritt må kunna använda de gåfvor han fått af en högre hand, för att genom sitt eget förhållande förtjena att blilycklig eller olycklig, vår republik yrkar att alla dess barn skola äga en lika rätt att tjena och hedra den, i det de äfven hedra sig sjeifva, ty dess första lag är att arbetslön, tillkommer den som haft mödan. a ;Det der ödgrgrundsatser som tyckas vara rättviea-, sadebretagnaren med ett fjupsinnigt uttryck. Det finnes visserligen mycket godt och vackert i alit detta. Det är ej så man at för oss om republiken. Jag tackar er ;r den upplysning ni gifvit mig. Jag har sett er som liten. gosse, nådig herre; det är jag som först lärt er handtera bössan; nt var ett godt gry till adelsman. Svaloma flyga n kos, när d Jag den kulna årstiden nalkas är nöjd att veta det ni haft ett annat skäl för att lemna oss. Jag kan nu tänka på er med lättare hjerta.