Aftonbladet – 20 februari 1852, sida 2

här icke) — framstå och komplimentera hvarandra med änledning af yttranden; hvari reCipienten, den nyintagne ledamoten; uttalar siha anathemer i klump emot principerna af hela den revolution, som fransmännen hittills, deras åsigter må i öfrigt hafva varit huru delade som helst, räknat såsom Frankrikes ära och anledningen till dess och Europas pånyttfödelse;. vi mena sjelfva principerna af frihet och jemlikhet inför lag, samma principer för hvilkas sanna återställånde, Louis Napoleon påstår sig hafva räddat Frankrike genom statsstrecket; samma principer som utan afseende på den. politiska maktfördelningen mellan representanter och styrelse, i allt fall ej. blott ligga till grund. för hela karakteren af det offentliga och enskilda lifvet i Frankrike, utan ock utgjort det verkande hufvudmotivet i alla civilisationens framsteg i andra länder sedermera, utan undantag, för den tilltagande humanitet, den aktning för fandras rätt, och den större månhet om det uppvexande slägtets bildning, som man gerna vill tro utmärker det allmänna tänkesättet hos vår generation framför de föregåendes. Det är egentligen af..de här ofvan -omnämnda skäl som vi ansett den ifrågavarande beskrifningen icke böra blifva obekant för svenska läsare. Rättvisan fordrar i öfrigt att icke gifva åt de applådissemanger, som vankats vid tillfället ät några af hr Montalemberts märkvärdiga satser emot demokratien, en vidsträcktare betydelse än de verkligen förtjena; man måste alltid ihågkomma, att franska akademien, likasom dess dotter den svenska, alltid. på det hela bibehållit.den karakter af torrhet och stretande baklänges i politiken, som ifrån början utgjorde en af hufvudsyftena med dess inrättande af den despotiske Ludvig den fjortonde, hvilken på samma gång som han derigenom visserligen önskade göra något för landets litteratur, tillika ville skapa ett förmyndarekollegium åt iderna, hvilket : sin ordning skulle styras från hofvet. 2