Aftonbladet – 20 februari 1852, sida 1

anmarkningar, såsom t. ex. att Upsala akademis indragningsstat blifvit belastad med 3 å 4000 rår bko årlig utgift till hådegåfror åt fattiga landtbönder på akademiens hemman Joch deras enkor, hvilken frikostighet tyckes hafva föga sammanhang medföremålet för universitetets .behof, och vara destö mer förs vånände, : som framställningar; riksdag efter riksdag, hos Rikets Ständer göras om nya och tillökta anslag för universiteterna. En annan godtycklig disposition, som nära nog tyckes hemfalla under ansvarighetslagen, enär Iden uppenbart strider emot 65 6 regeringsformen, är den angående det angag å 1600 rår bko, hvilket år 1840 af Rikets Ständer Rag till lön för en professor inom juriiska fakulteten i Lund. . Nu har förhållandet emellertid varit, att någon ny professor ännu icke efter 11 är blifvit tillsatt, men att likväl ieke desto mindre lönen åt hönöm årligen blifvit å universitetets stat anordnad, i stället för att statsverket besparas, samt öfverflyttad eller egentligen skänkt till den s. k. reservfonden: För vår del finna vi derföre revisorernas anmärkning härvid fullkomligt grundad, att nemligen dessa medel, tillsammans utgörande 17.600 rår bko, blifvit dragne till ett annat ändamål än det, hvartill det var ämnadt och af Rikets Ständer faststäldt,. Oförklarligt nög. har detta vid 1844, 48 och 50 årens riksdagar undgått både statsoch könstitutionsutskottens uppmärksamhet, ehuru det chest tyckes hafva varit temligen klart, att chefen för ecklesiastikdepartementet bordtanbefallt: statskontoret att icke utbetala den nya lönen förr än den nya professorn blifvit utaämnd. Måhända skulle äfven detta i sin mån bidragit att fortskynda utnämningen till det nya embetet och omintetgöra de flera kabaler, som i denna fråga, juridiska fakulteten i Lund till föga heder, hindrat tillsättningen. Vi hoppas likväl, att revisorernes nu gjorda anmärkning må fästa Ständernas, om icke regeringens; uppmärksamhet, så att, derest det ifrågavarande professorsembetet icke blifver tillsatt, anslaget derför också för framtiden indrages. . En annan anmärkning vid räkenskapen fö Lunds universitet är visserligen af obetydlig vigt, men faller troligen ändå temligen bjert i ögat på läsaren. Det är den om utgifterna af akademi-kassan mtill firande af Konungens och Kronprinsens höga namnsdagar., En gammal plägsed lärer nemligen finnas vidakademien i Lund att fira berörde namnsdagar med någon tillställning på stadens källare; och denna plägsed lärer ännu hållas i helgd, så att, enligt hvad af räkenskaperna inhemtas, någon annan verifikation för utgifterna till det högtidliga firandet icke finnes än anordningar, qvitterade af en källarmästare. Depensen har emellertid varit så obetydlig och ojemn, att den det ena året 1848 uppgått till endast 11 rdr, men det andra 1849 till åtta gånger der. na summa eller 88 rTdr. . I hvilket fall som helst, torde dock för framtiden vara lämpligast, att en så beskaffad utgiftspost, liten eller stor, försvinner ur universiteternas budget. En ganska bekymrande upplysning lefhmas i dagens revy angående Danviks hosputls fr nanciella ställning, oaktadt den högst betydliga donationen, serdeles i jordegendom, som till hospitalet blifvit af framfarne konungar öfverlåten samti öfrigt dertill befintliga -anslag. Revisorerne hafva. funnit denna ställning så betänklig, att de till och med yttrat farhåga för inrättningens bestånd. Utgifterna hade nemligen för 1848 öfverstigit inkomster na med 7226 rdr och 1849 med: 12.098 rdr. Orsaken härtill uppgifves hafva varit de fluktuerande. priserna på hospitalets kronotionde samt ränte: och arrendespanmål, hvilka så betydligt varierat, att de 1848 gåfvo hospitalet 5 å 7000 rdr lägre inkomst än 1846 och 1847, och för år 1849 ända till 8.3 11,000mindre. Detta förhållande leder helt naturligt uppmärksamheten på dem stera fördelen för denna inrättning, såväl som för alla andra, att, i stället för de till värde fluktuerande spanmålsräntorna, erhålla bestämda anslag i penningar. Ett förslaggaf denna syftning iafseende på hospitalen i riket har äfven, som vi erinra oss, af är 1848 tillsatta kommitterade, varit hos regeringen framstäldt, men vid pröfning för omkring ett år sedan blifvit der förkastadt, och Danviks likasom öfriga hospital äro således bibehållna vid sina många jordagods med dyrare förvaltning samt betydligt lägre och mera fluktnerande inkomst, än om dessa gods försåldes och köpeskilngarne kapitaliserades. Saken, ehiu uppskjuaten, torde likväl icke böra bortg ömmas till en annan riksdag. Icke utan intresse är det att afrevisörernes berättelse inhemta, hvad som hittills varit nästan obekant, eller den för nationalmuseibyggnaden hitintills nedlagda kostnad. Utan: att vara i tillfälle att utt detalj bedöma huru med medlen varit hushålladt, är det dock: en tills fredsställelse att inhemta, att under de sju förflutna åren icke mer än 154.000 rdr bko blifvit lyftade och advända, så att den icke obetydliga summan af 346,000 rdr bko återstår, oaktadt en ganska dryg del at kostuaden eller sjelfva grundläggningen: med-sina källare samt i. det hufvudsakliga! foten och sockeln äro fulländade och förete ett både so. idt och utmärkt vackert arbete — en förtjenst, som dock uteslutande tillkommer den nya byggnadschefen major Kleen och den. utmärkt skicklige, arbetschef han valt. RR — FH, M. Konungen bar, enligt P. P., öfversändt till landshöfdingeembetet i Westmanands län 66 rdr 32 sk: bko, för att tillställas nkan och de 7 oförsörjda barnen efter den vädligen omkomne f. d. fouriren vid Westmanlands regemente Gustaf Adolf 8. — H. H. erkebiskopen återreste i tisdags