Aftonbladet – 19 februari 1852, sida 2

magnetiska. — Med några iakttagelser från 1845, af Becquerel, afslutade hr Edlund den bistoriska öfversigten: Hån förevisadeSedan ett stycke magnetkis, omnämnde dess beståndsdelar och fraraställde dess verkningar på jernfilspån och på kompasslikt uppsatta och magnetiserade stålskeaor.. I sammanhang härmed åskådiiggjorde han magnetiska kroppars egenskap att vända sig: i riktningen af meridianen, men i-en särskild, från den astronomiska meridiaoen något afvikande, söm derföre fått namn af defi magnetiska meridianen. Denna skilaad, som på olika tider och orter omvexlar betydligt, antydes af hvad man kaliar komoassens deklination, hvilken hr E. närmare förklarade. Han upplyste sammanhanget deremellan och jordklotetsmagnetism, redogjorde för meningen med uttrycken nördpo! och sydpol, 4 och —; i läran om misnetismen, och för de theorier, som begagias till förklaringsgrund för de magnetiska företeelserna. Derefter upplystes om skilnaden emellan magnetismens verkan på. jern och stål, samt på härdadt och ohärdadt stål; hvilken skilnad härleddes från den ,koercitiva, kraft, som stålet iger, och som är större i mån af härdningen. F förbigående: omtalades: härvid grundvilkoret för härdning, hvilket förefinnes hos vatten, qvicksilfver och några andra till härdning vanliga vätskor; nemligen en hög kokpunkt;1 sakdad hvaraf härdningsvätskan så hastigt antazer det så kallade sferoidiska tillståndet (hvars: genheter förklarades), att den icke afkyler stålet tillräckligt för härdningen. Det öfriga af föreläsningen beledsagades med 2xperimenter. i konsten att magnetisera stål. Hr E. visade huru härvid tillgår, när man til magnetismens meddelande begagnar naturlig magnet eller redan magnetiseradt står, och aär man använder elektricitet. I förra afseendet framställdes -Duhamels metod, och d. helstrykningsmetoden; i det sednare de af i ländaren Elias samt tyskarne Fritz och Stöhrer uppfunna magnetiseringssätt; och upplystes dervid om skiljaktigheten i alla dessa förfarandens verkan och vilkor. Hr Edlunds talrika auditorium följde hans klara ochprediga föredrag med den mest spända uppmärksamhet; och när föreläsningstiden var slutad, hördes vid utgången, från flera samtalande grupper, med öfverraskande enstämmighetyttras, att de funnit aftonen långt mer intressant, äm om den egnats åt några egentliga för så kallade nöjen beräknade tillställningar. i RR