Aftonbladet – 19 februari 1852, sida 2

ögonblicket ända till vekhet den unga mansom ljöd öfver-honom -fråns Bellahs läppar. Ni har rätt, min stackars Kado, återtog han; det är en olyckstid, då barn af samma fosterjord och samma slägter lefva i fiendskap med hvarandra; men hvemsär felet? Ni, som är -en rättänkande man, kan ni väl tro att jagafstått: från allt som varit mig kärt, ntan att vara hänförd af någon ny pligt, som Försynen gjort till en lag för mig?. Det finnes inga. nya: pligters, sade Kado med eftertryck, Det som var det rätta för min fader är äfven det rätta för mig. Sånningen är och blir oföränderlig. nOch: likväl, återtog Hervå, shar jag hört er ofta tala om att uti en aflägsen forntid menniskorna här i landet tillbådo stenar, som nedningar. SE ä aJa, de ha funnits.. Nåväl! Det var sanning, för dem; sedan, när korsets religion blef känd, blefvo ju de första. som; afstodo från sina falska gudar kalade. otrognaåförrädare, Man gaf då åt deri let nämn ni ger mig i dag, och män sade ill dem att: sanningen blirevigt densamma. Jen hade likväl undergått en Vigtig föränlring. Derföre att evangelii lag var god., sade retagnaren, i det han djäpsinnigt skakade på mufvudet; den ålade ej menniskorna att plun Ifa och mörda! sina bröder. ; Den åläde demp; invände Hervå med styrka, att behandla hvarann inbördes såsom barn f såmma fader, varelser af samma, ursprung, eH det är derföre att det finnes högdragna jenniskor som glömt denna lag, hvilka trott ig vara af ädlare ursprung än deras bröder, ch hvilka föraktat och förtryckt dessa deras röder, det är derföre, säger jag, som sanling och rättvisa är med deras sak, hvilka trida mot dessa menniskor., E 3 009 (Förts. följer.)