Aftonbladet – 19 februari 1852, sida 1

Sergeant, jag tror jag skulle justinte tänka det bästa om henne., Just så, återtog Bruidoux. . Nå, väl! Jag, söm nu talar här med dig, jag har sett uti Canadas skogar medborgarinnor, som inte voro mera betäckta än min näsa, Och jag kan försäkra dig, Colibri, att dessa varelser voro mera skyddade af sin blotta oskuld. än af en redutt med hundråtjugo kanoner af värsta kaliber. Det bevisar, min kära :gosse, huru litet värde några alnar tyg och utspökning öga, när det gäller att bedöma en sak från grunden. Och för att återkomma till. den skottska medborgarinnan, om hvilken vi nyss talade, så vill jag blott säga dig, att all hennes småaktiga förbehållsambet gör på mig samma verkan som ett grönt plommon, och att, om jag inte vore skyldig trohet åt en viss medborgarinna, hvars hedervärda namn är inbrändt på min venstra arm, så skulle jag, sannerligen långt för detta tillbjudit. mitt bjerta och min hand, det är detsamma hvilkendera, åt den, så kallade medborgarinpan. ,Således, yttrade Colibri, tror ni, sergeant, att, oaktadt hennes slöja och alla hennes falbolaner, hon ändå inte skulle finna sig stött af en proposition ställd till henne i artiga uttryck uti medborgerlig anda? e Det står dig fritt att öfvertyga dig derom, Colibri.n ; Men tror ni ej det kunde vara farligt, sergeant? ;Jag kan ej inse något annat farligt i saken, än att kanhända, pro primo, prinsessan kunde hugga dej på käften, och att, pro secundo, vår -befälhatvare kunde få lust att ränna värjan i din kropp; men låt inte sådana baateller hindra dig från ditt uppsåt, min gosse lilla. Sådan du här ser mig för dig, må du veta att jag. skulle visst alltid förblifvit en obemärkt individ, om jag ej hade börjat meds