Aftonbladet – 19 februari 1852, sida 1

jag tro att det står er fritt att bedöma allt detta så väl som jag. ,Det tyckes likväl mig, herr riddare, som den saken heller kunde anstå våra vapendraare. a Några steg derifrån, och liksom för att rättfärdiga sin befälhafvares ord, höll just sergeant Bruidoux, hvilken väl kunde anses som den förnämste vapendragaren i äfventyret, på att skingra marchens tråkighet genom att grundligt afhandla det ämne hans förmän helt lösligt vidrört. Det finness, sade Bruidoux, bvilken alltid tyckte om att på vinst och förlust bålla of: fentliga tal öfver hvad ämne som helst, det finnes -allehanda: slags qvinnor. De finnas de som genom sitt. goda :hull kunna fängsla våra blickar; det finnes ändra återigen som se ut som :gärdesgårdsstörar. Somliga äro brunetter, andra åter blondiner. Det finnes somliga som verkligen : äga blygsamhetskänsla och andra som icke alls veta hvad blygsamhet vill säga, och jag vill underrätta dig om, till din uppbyggelse, Colibri, att ofta händer det Också att de som ge sig ut för: att vara: de aldra dygdigaste, ibland äro det äldraminst.. ,Hur så, sergeant? inföll Colibri, hvilken just Bruidoux ämnat förbluffa med denna upptäckt; Huru? Jo ser du: till exempel, Colibri, jag är fan så nyfiken att veta hvad du skulle tänka, du, om du helt oförmodadt fick se en naken qvinna i skogen? Denna hypotetiska föreställning färgade Colibris panna skarlakansröd. ; Förbanna mej! sergeant, svarade han och krumbugtade sig med ett slags pruderi, för banna mej, skulle jag inte tänka. en: na ken qvinna i en skog, sergeant? Ja, uti en skog; låt mig höra, hvad skull du väl tänka om en sådän?4 Lo.