Aftonbladet – 18 februari 1852, sida 3

tande röra kommunerna, som försatt kommunerna i detta omyndighetstillständ och beröfvat dem all natianal-anda. Säsom en beräknad eller omedveten följd deraf kommer det sig, att i samma mån kommunal-andan är mindre liflig och verksam, är national-andan det. Och säkerligen önska äfven vära förtriflliga europeiska regeringar i allmänhet ingenting högre, ty desto lättare: behandla de folken efter sitt fullkomliga behag. Liksom staten gradvis uppstätt ur familjen och kommunen, så har äfven statens inre lif småningom frän enskild verksamhet och omtanka genom kommunal-verksamhet utvecklat sig till national-anda och nätional-verksamhet. Begges högre eller lägre ständpunkt kan fullkomligt bedömas af hvilken af dessa: tre grader de innehafva. Der nemligen, t.ex., enskilda omtankan, egoismen ej gifver rum för nägon omtanka, nägra bemödanden för kommunens bästa, der kan man ännu mindre vänta nägra för statens; dermed dock ieke sagdt, att den högre graden af medborgerlig anda utesluter den lägre, ty man kan ganska väl i sina bemödanden förena alla tre dessagrader, eller rättare, nian mäste göra det, om man är en rättskaffens patriot, men derföre icke stanna vid den lägre; ty den är sällan nägon rätt patriot, som föregifver sig alldeles lemna äsido sina enskilda intressen för kommunens, eller dessa båda för att arbeta i fäderneslandets, utan tvärtom äro de oftast oätskiljaktigt förenade med hvarandra.