Aftonbladet – 18 februari 1852, sida 3

pl BEANDADE AMNE I. den. engelska tidningen Punch läses följande bref -— aa : Från Örnen i Gravesend till Louis. Napoleon. TGN tant Ar Min käraste Ludvig! Jag är den stackars örnen; söm du köpte i Gravesend för. en-half. guinå.Kommer du icke ihäg att du-förde mig öfver Kanalen till Boulogne, då vi båda blefvo gripne, och din flykt var lika hastig som min gen? SER sik å Jag förvarades nu-nägon tid-säsom ett segerbyte i kasernen: 4 Mina fötter. voro fängslade vid champagnekistan, hvilken du; som-du väl mins, hade tagit med dig vid -detta märkvärdiga tillfälle, i ändamälatt göra soldaterna vridna i hufvudet... Smä barn kommo och skrattade ät-migsFrämlingar pekade på mig med käppar soch paraplyer, och mänset: bittert skämt vankades öfver: min: hjelplösa belägenhet. Jag var ett mäl: för hela nejdens begabberier. Naturligtvis kunde min helsa ej motstå fångenskapons lidanden. . Mitt-örn-öga förlörade allsin glans. Jag kande ej utansatt blinka se på ett talgljus; mycket mindre: på solen: Mina stolta vingar smälte ihop till de eländigaste gäspennor. Jag föll ihop och hade väl alldeles-gått under, om ej den stolta tanken, att jag enegäng skulle ppstiga i ära. hållit den himmelska iehorn lefvande:i mina ädror: i Jag hörde, min kära Ludvig, att äfven du var fånsen och mädde föga bättre än jag sjelf. Jag kände medlidande med dig, och nu vill jag att du skall göra detsamma för mig: . 3 å Jag är nu en fattig fånge vidslagtarbodarne i Boulögne: Jag lefver på vedervärdigt afskräde i stället för den himmelskaiambrosia, hvarmed du förband dig att föda mig. Sedan barn och knektar tröttnat att drifva gäck: med mig, blef .jag skickad såsom present it stadens slagtare. -Der har jag varit alltsedan, och au skrifver jag till dig, min kära Ludvig, för att anhällar om, min befrielse. .-Du har nu äter insatt örnen. på soldaternas tschakåer och republikens fanor. Du skall dåshelt visst icke. tilläta din älsklingsfågel, som; du sittande på dina kejserliga skuldror införde i Frankrike, att träna bort i Boulognes slagtarhus. Vära missöden hafva hittills. varit desamma: det är också billigt att vi från denna dag dela samma öden. Det-är ögonskenligt, käraste Ludvig, att vi äro fåglar, af samma fjäder. Vär flykt, vär förnedring, vår fångenskap, vära segrar voro alla desamma. Nan har sagt mig. att du nu sitter på en hög plats; på dina landsmäns döda kroppar; : Vär position är ännu densamma. Din -thron: är i ,Tuilerierna, min i en slagtarbod ; men. det kommer på ett ut; ty slagt är grunden för bäda. Sä, min kära Ludvig, uppvaktar jag dig — ätminstone skall jag göra det sä snart jag kommer lös — för att äterfå min frihet. Afslit den förhatliga kedja, somhänger vid mitt ben, och, säsom dir sprofetiska själs, din. farbror sade, skall jag flyga från. spira till spira, till dess jag slår ned på Notre-Dames torn, för att. derifrån öfverskygga Paris med mina vingar och vaka öfver fältslagen, som du utkämpar på ditt Austerlitz; på Bou!evarden. I förtröstan på ditt furstliga ädelmod och i hopp om delaktighet i den restauration, som du beviljat alla örnar i. Frankrike, förblifver jag, käraste Ludvig, i slagfårbuset, car avd . I förbidan på min -betrielse — Din favorittägel i : Örnen från Gravesend. Post Scriptum; I, händelse: du nekar att emottaga mig i,Tuilerierna eller-pä Operan, kulle du-kanske vilja bestå mig fri resa tillbaka till Gravesend.s