Aftonbladet – 18 februari 1852, sida 2

med foten maka ner små klippstycken i den närliggande dalen, hvars djupa botten var osynlig. Menz, svarade Francis, efter hvad jag kan finna, så roar sig endast medborgaren Kado på ett det aldra oskyldigaste sätt i verlden.s Det oskyldiga i nöjet synes mig ändå litet misstänkt., återtog Hervå. En man med ett sådant utseende oeh en så allvarlig karakter som Kado, kan icke finna nöje i dylika barnekar, utan att det ligger någonting deruuder. Se, han tycks lyssna nus. han, lutar bufvudet intill yttersta kanten af brådjupet., Nåväl, hvad kan du finna för ondt deruti? Fan lyssnar väl till bullret, som stenarne göra under fallet. Jag håller mig vid hvad jag har sagt, att den hedervärda vilden har smak för barnsliga nöjen ...2 ES Tyst! afbröt Hervå, i det han fattade den inge löjtnantens arm. Hörde ni ej? Hörde, hvad för slag?. RS ,Man hvisslade, ochjag såg vägvisaren vexla stt ögonkast med stiftsfröken. SLR Jag tyckte mig också verkligen höra liksom en hvissling eller ett vindätjut ifrån ljungeden. Men hvad vexlingen af blickar mellan stiftsfröken och vilden beträffar, så har den verkligen till min stora saknad gått förlofad ör mig; sannerligen, Hervå, jag begriper det minsta af er fruktan. Åro vi ej tillräckligt skyddade genom er systers närvaro? Kan ni bns sätta i fråga alt hon skulle kunna vara lelaktig uti en komplott, der hennes bror skulle bli det första offret?. ;Hon kan ju vara i okunnighet derom. Och dessutom, jag må nu aldrig så uppmärksart betrakta stiftsfrökens pudrade hufvud, så ser jag väl att hon liknar en käppnandlares skylt, på hvilken det fallit en massa snö; men inte tror jag att en blodig tanke kan wälfva sig derinom, (Forts.)