Aftonbladet – 18 februari 1852, sida 1

Men, min herre,, afbröt honom lifligt en fruntimmersstämma 1 slupen; vjag försäkrar er att det är min bror.n Hervå gjorde med handen först en förtrolig helsning åt den vackra flickan, som yttrat dessa ord, sedan tog han upp ett papper ur sin ficka, stack det ytterst på värjspetsen, och presenterade det åt den unge sjömannen. Den sistnämnde uppläste med hög göst den militära fullmakten, sammansatt i följande termer: I kraft af den makt mig är anförtrodd af nationalkonventet, tillstädjer jag medborgarinnorna Eleonora Kergant, förklarad myddig, för detta stiftsfröken, Bellah Kergant: och Andrea Pelven, ännu omyndiga, med deras följeslagerskor, Alix Kado och Mac-Gregorsamt deras betjening, att beträda och fritt vistas inom republikens område. Undertecknadt, Hoche.s Sedan han slutat läsningen, under hvilken stiftsfröken Eleonora de Kerganthade ansett det enligt med sin värdighet att flera gånger höja på axlarne, öfverlemnade midshipsmannen papperet åt den gamla damen, och slupen närmade sig nu kipporna Låtsande ej märka Hervås artighet att vilja hjelpa henne upp från slupen, hoppade gamla fröken håndlöst ned på stranden; sedan vände hon sig skyndsamt igen mot slupen och räckte sin hand till stöd åt hvar och en af de öfriga fruntimren, Om det var händelsen eller beräknad elakhet af stiftsfröken kan man ej så noga veta, alltnog, Andrea kom sist i land. Min bror!s ttropade hon i det hon störtade i Herveås famn och börttorkade med sina ljusa lockar de ymniga tårar som rullade utför hennes flammande kinder, sjag får då ändtligen återse dig! Min Gud! du är ju alldeles lik dig, som sist då vi sågo hvarann ... Är det inte besynnerligt, Bellah? Och jag som fruktade jag skulle få återse dig alldeles gråhårig I