Aftonbladet – 18 februari 1852, sida 1

ande, så fann han tillräcklig upplysning öfrer detta ämne ij Andråas bref. Ej allenast tt fröken de Kergant aldrig tillade i sin väns ref en helsning till den man, som så länge rarit för henne en broder, men det röjdes ner än väl, att Andra i denna punkt lydde stt obevekligt förbud. Hervå kunde döma värtill af ett ständigt lika postscriptum: Belah mår bra. En enda gång vågade sig Anrea att öfverskrida gränserna af denna hårda vulletin, och efter den vanliga formeln: Belah mår bra, fick Hervå den öfverraskningen, tt läsa följande ord: Hon är skön som ett relgon.. Man kan ej förklara hvarföre detta illa tillägg, som ju endast var af ett frunimmer, kunde reta Herv6 till den grad, att han började förlikna vid hat den häftiga känsla, som tanken på fröken de Kergant väckte hans hjerta. Emedlertid återgaf den 9 Thermidor general Hoche åt fäderneslandet. Kort tid derefter kallad till befälet vid kusten af Brest, rekryterade han sin styrka med flera detacherade kårer afnordarmeen. 60:de halfbrigaden, hvilken Pelven tjenade, var den första som Hoche reklamerade, och Hervå skulle nu föra svärdet på fädernejorden. . Han gjorde der bekantskap med den unge man, som vi redan känna under namnet Francis och hvilken stod i utmärkt ynnest hos generalen. Om man skulle sätta tro till hvad som i allsköns tysthet hviskades inom generalstaben, så hade denne ynglings ännu helt unga moder sammanträffat med den republikansls: generalen i fängelset och der anbefallt honom att taga vård om hennes son, i det ögonblick hon fördes till det förskräckliga tribunal; hvarifrån ingen återvände. Vare sig blott af helig vördnad för en döende moders sista önskan eller af minnet utaf någon ljufvare känsla, säkert