Aftonbladet – 17 februari 1852, sida 3

dessa, hastiga förstulna ögonkast, en af dessc magiskt förbländaudeblickar, hvarmod et snillrikt fruntimmer så kan fördubbla glansen i sina ögons Beliah deremot, i fall vi våga anföra en så lumpenliknelse om denna så. ljufva. varelse, Bellah hade ej mer än en krigskonst, ett anfallssätt isin blick, men det var afgörande: hon lyftade långsamt mot himlen sina genom tårar strålande ögon. I anledning deraf brukade hennes tante säga att hon Koketterade för den, gode Guden. Också påstå vi, kan det vara möjligt, att detta mystiska ögonspelj när det inträffade under den unga royalistiska flickans andaktsstunder vältaligt-tolkade det namn som hennes läppar ej mera kunde förmå sig att uttala. Heryåde Pelven kom med geväret på axeln till Mosler armåen på samma gång som general Hoche förde generalsbefälet der. Hervås beteende vid en förpostaffär skaffade honom genast löjtnantsgraden. Sednare,vid anfallet mot Wassenburg, då hans bataljon började i oordning retirera vid åsynen af ett fruktansvärdt artilleri från en österrikisk redutt, störtade han ensam fram Mot bröstvärnet, med den trefärgade fanan i handen, och förblef stående der en stund under kulregn, genom ett underverk af djerfhet och lycka utan att svigta. Republikanerna, hvilka, elektriserade af hans exempel, skyndade dit, återfunno honom sedan nästan döende midtibland fiendens lik, General Hoche, som sjelf var ett ögonvittne till derina vapenbragd, ville att den unge mannen skulle bibehålla befälet öfver den bataljon, hvars ära han nyss räddat; men Hervå var knappast uppkommen från det plågans läger som hans blessurer tvungit honom;att intaga, då general Hoche öfvergafs af lyckan, som alltid på en gång ler emot och förråder sina gunstlingar, och i en hast förflyttades från sin irofulla plats på ett segrande slagfält till väl