Aftonbladet – 17 februari 1852, sida 2

BELLA HH? OCTAVE PETIT Jag tror bestämdt, dristade .Colibri sig att säga, tillräckligt högt för att bli hörd af Brui-; doux, utan att Jikväl ställa sitt tal precist till honom, jaha, jag tror bestämdt att kommendanten ångrar ren, att han ej tog en hel bataljon med sig. Bruidoux fortfor att röka med ett orientaliskt lugn. Colibri blef allt dristigare. Det är mycket säkerto, sade han, satt generalen missräknat sig på fiendens styrka; annars skulle han säl kommit hit sjelf med två eller tre batterier ... Hvarföre inte så gerna med hela division, generalstaben och musiken?, afbröt sergeant Brusidoux med dundrande stärama. Borde inte hela franska och f. d. Navarriska republikens alla sansculotter äfven kommit hit, för att freda medborgaren Colibris fina skinn? Generalen, säger du, oplockade sparf? Du ämnar roa dig med att döma öfver huru generalen tänker, du, i närvarande stund! Hör du kanske till hans konselj? Har du Jäst så myceket som den sanna soldatens handbok en gång, du? Jag tviflar på den saken, ch vet du hvarför jag tviflar? Jo, för att du ingenting förstår af moralisk handlingstheori; säledes, Colibri, kan du visst aldrig få i din trånga gerna att det ligger någonting herrligt, djup: tävkt och morahskt verkande uti den enkla handlingen ätt sätta upp femtio grenadörer emot ett tusende sådanader . ,.. om vi också skola huggas i stycken intill sista man, hvil. iket kan anses ganska troligt att det hände så väl mig som dig; men den moraliska ver ) Se A. B. N:o 37.