Aftonbladet – 16 februari 1852, sida 1

att erhålla dessa ultra-dramatiska effekter, hvaruti man i detta land förgapar sig, qväfva ljudet af rösten i dess mellangrader. De måste antingen skrika eller sjunga sotto voce, fortissimo eller pianissimo! Något deremellan gifves för dem icke. Den berömde Rubini var den förste att missbruka dessa hastiga öfvergångar; sedermera har detta missbruk, som påminner om buktalarne, blifvit så hvardagligt, att äfven för de utmärktaste virtuoser bruket deraf blifvit skabröst — Det är en varm vän och beundrare af den italienska operamusiken, som vi citera. Deremot prisar samme granskare, vid omnämnandet af la Somnambulas nya uppsättning, vår vän Beletti, ehuru han såsom grefven icke för tillfället hade någon mera betydande roll, för den rena och energiska timbre, som utmärker hans röst, och derjemte för en färdighet i vokalisationen, som med hvarje dag blir alltmera sältsynt. Han omnämner härvid äfven i förbigående att Beletti, denne bildade konstnär och fulländade sångare, nyligen inför amatörer sjungit svenska melodier, allvarliga såsom den himmel som ingifvit dem, och åt hvilka han säges hafva förstått att gifva karakteren af hög storhet. Såsom ett musikaliskt evenement kan anses, att Beethovens Fidelio är upptagen på den italienska operans repertoire och skulle gifvas den sista Januari för första gången, med Cruvelli i titelrollen. De oss tillhandakomna tidningarne hafva ännu icke berättat, huru detta försök utfallit. Den märkvärdigaste nyheten från le Grand