Aftonbladet – 14 februari 1852, sida 1

agit underrättelsen om detta skälmstycke af n ränkfull makt, efter deras gamla religionsärares uttryck om välfärdsutskottet; men som lenna verkligen ränkfulla makt för denna varnslighets skull hade afskurit all: direkt gemenskap med fiskrarne, så hade dessa sednare afstått från fullföljandet af den öfverenszommelse de sins emellan en gång uppgjort, nemligen att sälla sig till, de andra gossarne . Coqueran och Bois-Hardy; de värderade nögt sina båtar, sina hustrur, sina gårdar; de värderade till och med; sin gamle religionsärare, trots det oförsigtiga språk han förde, hvilket de antingen ej förstodo eller ock tolererade; kortligen, då dessa beskedliga menniskor sågo att republiken glömde dem, så föresatte de sig å sin sida också att glömma cepubliken. Sådan var den på en gång kloka och ädla sinnesstämning , som rådde bland invånarne i oyn F... emot nationalkonventet, då, den 12 Juni 1795. vid daggryningen, denna inre rid, frukten af en ömsesidig tolerans, helt pförmodadt stördes genom. en. gevärssalva, som genljöd så att de mest ansedda portarne . byn skakades deraf. Invånarne, hvilka häftigt rusade upp från sömnens läger, varseblefvo med orolig förvåning på kyrktorget republikens grenadierer: i deras blåa. uniform och röda plymer. Ett detachement af femtio man, anförde af tvenne officerare till häst, kommo och slogo sig ner lerstädes såsom herrskare, kränkande således illa de rättigheter, som tycktes: tillhöra de eutrala i denna lilla vrå af verlden, der re