Aftonbladet – 13 februari 1852, sida 3

Johan Fredrik Alm blifvit för rätten inställd och af-j gaf, under förnekande att hafva deltagit uti eller af-l! vetat ifrågavarande stöld, angäende förloppet vid silf-: rets .emottagande af Lindgren och dess beläning i banken, samma berättelse. som Lindgren förut afgifvit, med det tillägg, att Lindgren, då Alm frägat henne hvarföre-hon icke sjelf -kunde ombesörja beläningen, uppgifvit, att hennes husbondfolk hade bekanta i banken, för hvilka de icke ville upptäcka, att de behöfde belåna sitt silfver. Då grosshandlaren Linde nu förklarade sig uti Alm bestämdt igenkänna den karl, som han sett i förstugan den afton stölden föröfvades, förklarade Alm sig vilja med vittnen styrka, att han hela den aftonen vistats vid kapten Olsons brädgärd. Lindgren, som medgaf att hon för Alm uppgifvit, att. hennes husbondfolk voro. egare till silfret, -påstod, att Sundqvist bedt henne, i händelse fräga derom skulle uppstä, afgifva en sädan berättelse. Lindgren, som vid sitt häktande innehade 10 rdr 18 sk. i kontanta penningar, uppgaf vid förra ransakningstillfället, att hon erhållit dem från sin fästman med posten från Helsingör den 14 nästl. Januari, förändrade nu, sedan kommissarien Backlund upplyst, att något bref från Helsingör icke ankommit till Lindgren ä den tid hon uppgifvit, sin förra berättelse, i så mätto, att hon icke bekommit brefvet med posten, utan med en sjöman Nilson, som nu icke skall finnas här i staden, utan hafva rest ned till Småland. Tilltalade Sundqvist, som med 3:ne vittnen styrkt, att han varit hemma vid renhällningen ä den tid, Lindgren föregifvit sig hafva af honom emottagit silfret, blef tills vidare skiljd frän mälet; men Alm förklarades böra fortfarande i häkte förblifva och Lindgren skulle i mörk cell förflyttas till nästa thorsdag, hvartill målet för flera vittnens inkallande uppsköts. — Förre allmänna arbetsfången Isaak Peter Hermansson var i gär frän häktet inställd till ransakning på rädstufvurättens 6:te afdelning. Förut straffad för 2:dra resan stöld, var han nu angifven att hafva en dag i slutet af förra månaden, från ett öppet äkdon ä Hötorget, tillgripit ett paket innehållande kaffe och socker. H. nekade enständigt för angifvelsen oaktadt ett inkalladt vittne bestämdt intygade att H., då han nägra ögonblick efter stölden, som genast upptäcktes, blef af målsegaren eftersatt och gripen, kastat ifrån sig paketet, som han haft doldt under sin rock. Efter hvad vittnet upplyste, skulle en bondqvinna vid namn Andersson äfven kunna vittna detsamma; men som Andersson för närvarande vistades i hemorten, uppsköts mälet på åtta dagar, hvaremellertid Andersson skulle genom vederbörandes försorg inkallas för att höras. — Å samma afdelning fortsattes i går ransakningen angående ynglingarne Grönstedt oeh Lindberg, likaledes angifne för stöld af diverse matvaror från ett ä gatan stående äkdon tillhörigt torparehustrun Olsson. Lindberg anmäldes vara sjuk i.arresten, hvarföre endast Grönstedt kunde vid förhöret inställas. Poliskonstapeln Lindblom, nu äfven hörd på vittnesed, intygade att sedan han på budskickning af handelsbokhällaren Tillberg infunnit sig i kryddboden, der Lindberg blifvit tagen i förvar och der-vid med honom anställdt förhör erkänt sig hafva utaf Grönstedt emottagit de stulna varorna, Lindblom efter Lindbergs anvisning, direkte begifvit sig till Grönstedts bostad, der Grönstedt dä legat och -sofvit och vid uppvaknandet lätsat som han varit öfverlastad af starka drycker, Han medgaf väl att han varit i Lindbergs sällskap, men nekade för att han till honom lemnat några varor, än mindre hade han begätt nägon stöld: Likväl bekände Lindberg i hans, närvaro, för vittnet, att Grönstedt kort innan tillgreppet skedde, besökt Lindberg och föreslagit honom: att tillsammans gå ut för att försöka komma öfver någonting. De hade också på denna uppmaning begifvit bort, och när de kommit ett stycke upp på Hornsgatan såg Lindberg huru Grönstedt en stund giek och slog kring lasset, der varorne lägo. Dessutom upplyste vittnet att Grönstedt gjort försök att rymma, då han skulle afföras till häktet. För ytterligare bevisning och i a!bidan på Lindbergs tillfrisknande uppsköts målet till annan rättegängsdag. — I gär. omnämndes att större delen af de från juveleraren Lindbergsson stulne guldpjeser blifvit upphittade i vedkällaren till ett hus vid Regeringsgatan. Efter denna upptäckt hade hr L. fattat misstankar mot sin egen lärling, ynglingen B., 15 är gammal, och med ledning deraf att hr L. erhållit upplysning att en mängd minderäriga lärlingar sistl. söndag lefvat vildt å kaffehuset i Kräkgränden, togs gossen B. i förhör, då han erkände sig ha föröfvat stölden. !z, Med biträde af traktens kommissarie Jäderin hade, I 2 efter af gossen B. lemnad anvisning, 9 st. jemnäriga lärlingar i åtskilliga yrken blifvit anträffade, som ? sistl. söndag i sällskap med B. dels spelt kille, dels intagit förtäring ä kaffehuset och derefter sednare på natten bevistat en af krogföreständerskan Alm uti 3. k. Lambyska verken vid Norrlandsgatan anställd bal. Samtlige B:s sällskapare voro i dag inkallade tillj 4 förhör, men för att icke störa deras framtid, nämnas de icke vid namn. Deremot bör omtalas att sotarehustrun Wahlström, som förestår ofvannämnde kaffehus, låtit gossen B. intaga 11 halfva och 3 hela buteljer punsch, hvilka han icke allenast i sällskap med j!S kamraterna, utan äfven med öfrige å kaftehuset in-P! nevarande gäster och till och med värdinan sjelf och !4 dess pigor förtärt. fi Förre handelsbetjenten Almberg och beväringskorporalen Ström hade äfven druckit om med gossarne, och oaktadt B. rigtigt utstrött pengar, icke derom gjort anmälan. Hustru Wahlström tillhölls allvarsamligen för sitt 9! förfarande, och kommer i morgon utförligt referat att )! lemnas i: detta mål; men bör nu end st nämnas, att br Lindbergssons borgen för gossen B., på det han st mätte undgå att inmanas i häkte, icke bifölls. cl Bakom hr L. stod gossens fader, som under: tärar! åhörde afslaget på den erbjudna borgen, och emel-!? lertid beslöts att gossen B. skulle i häkte afföras. PS — Det af poliskommissarien Jäderin uti poliskam-)4 maren mot hr Carl Lorentz j:r väckta åtal för det Lorentz skulle hafva benämndt honom Gredelina. fortsattes i dag. Filosofie mag. August Sjöberg, äl ropad till vittne af Jäderin, anmälde, att han, oge nal uppträdde säsom vittne i anseende till, såsom s.! förmenade, det spända förhållande sera vose Ärende ; emellan honom och hr L. Hr Lorentz, dererxo; för : klarade, att han vore fullkomligen öfvertygad om attl. vittnet icke af någon bevekelsegrund: talade tumnat än vad sannt vore. Hr Sjöberg hade ieke ört börsan på ordvexlingen, men hade tyckt sir förtmörka att Lorentz icke iakttagit tillbörlig nakt vv. mot Jäderin Flandlanden W.y af hr 1, till vv singmol Jäderthe. a : actne äberopad, inity-1. sade deremot att då han sä Se Fi hr L. tilltalat vittnet, dö utalat med Jäderin, h:åde it sig: håll käften Jäderin emot Lorentz u!lä-. mä hvarefter Lo ou er och blanda er ej i minöl: sagt nJäderina er -entz yttrat nägot, men om har lysa. På kr -18,r vGredelin, kunde vittnet ej uppch ka det .orenta begäran att ytterligare fc allt pr JäXerin föranledt ordvexlingen och sjelt opa; 7 A ill ov. tisdagr -ssande uttryck, uppsköts ransakningen tills 4 J ( l 1 CC . fä. ft RN Hr 0 DD TN no RET 2 MS tån big: RY Eg fr HA Hå Ha Hå pr 5 EV Pe Sd hm Skellefteå den 4 Febr. Under loppet af förra veckan hade vi här den strängaste köld, somt på flere år icke haft sin like; thorsdagerm och fredagen voro. isynnerhet bistra; thermoömeterr sjönk till 37 grader. ran HJ AR 7 Ta D2 stadanag Alrenhe