Aftonbladet – 13 februari 1852, sida 1

ändå hos honom väcker längtan att få höra om stycket ånyo. Bland symfoniens särskilda atdelningar tycktes isynnerhet den andra; andante con moto, genom: sina om nordiska folkvisljud påminnande tonbilder, och finalen, presto saltarello, genom sitt sprittande lif anslå allmänheten, ehuru: äfven de båda andra afdelningarne, allegro vivace -och menuetto moderato, tillvunno sig högljudt bifall: Den andra symfonien, som hofkapellet hade valt för detta årets konsert, var en äfvenledes icke förut härstädes hörd af alla symfoniers fader, den gamle Haydn. Man. hade berättat, att partituret till denna symfoni, hvartill Haydns egenhändiga manuskript finnes i den härvarande musikaliska akademiens bibliotek, hade i lifstiden blifvit af Haydn sjelf skänkt till akademien såsom tacksamhetsgärd för det han: hade blifvit kallad till dess -hedersledamot; och genom ett förhastande hade denna uppgift äfven kommit att inflyta uti sjelfva programmet för konserten. Uppgiften har sedermera befunnits hvila på ett misstag. Det ifrågavarande manuskriptet, hvarefter symfonien nu blifvit gifven, är nemligen visserligen Haydns egenhändiga, men har ej kommit till akademien omedelbart ifrån honom, utan såsom en skänk af akademiens förre sekreterare Frigel, hvilken hade erhållit det af en tysk kapellmästare Struck, som egentligen lärer hafva varit den, som hade fått det af Haydn. Men dermed må nu vara huru som helst. Symfonien (F-moll: Adagio sostenuto. Allegro. Menuetto. Finale) hör synbarligen såväl till följe af sin karakter, som till följe af de inskränkta instrumentella tillgångar, som den tager i anspråk, till Haydns tidigare arbeten, men erbjöd icke desto mindre, och till en del äfven just derigenom, ett stort intresse för åhörarne, som dessutom icke kunde annat än intagas af den enkla rörande skönhet, som uppenbarade sig i de oskuldsfulla allvarliga dragen, hvilka nu förefalla oss så ålderdomliga, men dock i sjelfva verket tillhöra den nyare mera fulländade tonkonstens friskaste ungdom. Men om vi i den andra symfonien intogos af den ännu icke fullt utvecklade, men mäktigt framskridande och framtidsrika ungdomens tjusande behag, så hade vi uti den Itredje symfonien i stället tilfälle att hänföras af beundran och vördnad för det mensklig: snillets storhet, när det uppenbarar sig i mannaålderns fulla mognad och styrka och imed