Aftonbladet – 13 februari 1852, sida 1

MUSIK.) Kongl. hofkapellets stora -symfonikonsert — Mendelssohn-Barthöldy. — Haydn — Beethoven -— En petition — Betydelsen af Palris Musis, — Musikens förhållande till arkitekturen — Kruthuset och konung Davids harpa — De Tre af Wennerberg — Beethovens sonater utgilna i Stockholm — Nya trior af hr Franz Berwald. Vi hade ärnat att här kasta en återblick på de öfriga musikaliska företeelser af offentlig egenskap, som denförflutna månaden haft att erbjuda hufvudstadens allmänhet. Men ehuru tillfredsställande en och annan af dem varit, bleknar dock minnet af det förflutna vid det friska och mäktiga intrycket af den storartade -musikfest, som kongl. hofkapellet i dessa dagar beredt tonkonstens vänner härstädes genom den stora symfonikonserten till förmån för kapellets pensionskassa. Programmet upptog denna gång icke mindre än trenne fullständiga symfomer, af hvilka tvenne förut härstädes icke varit hörda, alla af ett utmärkt värde för musikälskaren. Vi sätta i allmänhet icke stort värde på vidlyftiga beskrifningar af musikaliska arbeten, synnerligen instrumentalkompositioner, hvilka dock i alla fall måste höras eller läsas föratt kunna uppfattas; och ett skyldigt afseende på flertalet af våra läsare, för hvilka dylika beskrifningar icke heller kunna vara af något synnerligt intresse, ålägger oss dessutom att här afhålla oss derifrån. Vi inskränka oss derföre till några korta notiser och till några ord om det intryck, som uppförandet af dessa symfonier tycktes göra på allmänheten. Den nya, först efter tonsättarens död utgifna, symfonien af Mendelssohn-Bartholdy (Adur) utmärker sig kanske icke alldeles i samma grad, som den i A-moll af samme mägtare, hvilken gafs af hofkapellet på dess stora konsert sistlidet år, för detta ljufva svärmeri, denna feeriartade, skenbart nyckfulla och dock i sjelfva verket så djupt beräknade lek med luftiga tongestalter, hvilken vi af gammalt hos Mendelssohn känna genom de ätven hos oss bekanta ouverturerna till, Sommarnattsdrömmen, Den sköna Melusina och Hebriderna, och hvars mäktiga, men dock blida intryck låte oss likasom sväfva än bland hägringar på gyllene skyar, än bland fantastiska dimbilder : månskenet. Dock saknas icke heller bär denne Mendelssohns egendomlighet; och denna ä derjemte parad nied en klassicitet i formen. som -lättar uppfattningen, intager åhöraren och ) Se N:o 35;