Aftonbladet – 13 februari 1852, sida 1

i hvilket fall hinder icke kunde läggas för artisternas biträde, Detta är också ett sätt att uppmuntra de fosterländska sånggudinnorna, åt hvilka Gustaf Ill invigde operan, hvarom inskriften på dess frontispice ännu har något att förmöla. Men låtom oss återvända till hr De la Croixs sal, der musikälskaren nu för tiden stundom finner mera sann tillfredsställelse, än i det kongh operahuset! usikens nära förhållande till byggnadskonsten är -kändt sedan de äldsta. tider tillbaka. Man vet till exempel, hvilken högst väsentlig tjenst den klassiske virtuosen Amphion gjorde mureriarbetarne vid Thebes uppbyggande, då han genom sitt spel på lyran förmådde stenarne att sjelfmant intaga sina platser och att a knot foga sig tillsammans. Och hvilken afgörande verkan i motsatt riktning den israelitiske trumpetaren utöfvade på Jerichos murar, är äfven nogsamt bekant. I stället för att nu genom handling ådagalägga sin tacksamhet för det mäktiga handtag, som Amphion gaf arkitekterne vid Thebe, har arkitekturen fastmera aldrig. upphört att hämnas på musiken för nederlaget vid Jericho, genom att bygga operahus och konsertsalar så, att musiken vanligen kommer till korta, — med undantag dock af trumpeterna, som förstodo att i tid sätta sig ixespekt hos byggmästarne. Vi kunna finna ett drag af denna byggmästarnes hämdlystnad äfven uti det sätt, hvarpå hr De la Croiws salong blifvit byggd, der den dessutom sträckt sig ända derhän, att man liksom synes hafva velat belägga dem, som komma dit för att få höra musik, med en liten tids arrest, innan de väl få slippa derifrån, — i fall de ej händelsevis liksom vi hittat på en utväg att i hemlighet smyga sig bort och derigenom undgå fångenskapen, — allt likasom till straff för det vi byggmöstarne till trots våga älska musiken. Ännu ett drag af denna hämdlystnad, som kanske torde vara för läsaren obekant, uppenbarades nyligen äfven vid explosionen af kruthuset. I samma ögonblick nemligen som de grusade murarne flögo i luften på Loudden, knäcktes genom smällen konung Davids harpa, den nemligen som spelas af hr Pratt och som befann sig i hans bostad vid Clara Norra Kyrkogata. Vi hoppas emellertid, att den bräckta harpan låter hela sig, och att hon i sinom tid tager skadan igen genom att ännu låta mången konsertsal skakas vid dånet af