Aftonbladet – 12 februari 1852, sida 4

HUSPOSTILLA. Nordisk Kyrkotidning yttrar om denna upplaga: Detta arbetes yllre öfverträffas, såsom händelsen måste vara med alla rent vetenskapliga eller rent andeliga verk, vid hvilkas utgilvande användes någon omsorg, vida af dess inre värde: L en tid, sådan som denna, då å ena sidan den Lutherska Lyrkan dels hotas, att genom oupphörliga jemkningsförsök uppsväljas af de andra bekänne!serna, del: att se sig applöst i oräkneliga sekter, alla åberopande Bibeln och Luther — dessa buskar för krypskyttar — och hvar och en föregifvande sig hafva den äkta bibliska och Lutherska äran; och då å andra sidan en otalig mängd menniskor vära namn af Lutheraner; under det do hvarken yeta eller wo hvad Luthers lära innehåller, utan tvertom på det försyntasto sätt angripa: densamma, sättande på thronen iet natarligt högmodiga, i andeliga ting blinda och förmörkade förnuftet til att räansaka och döma öfver trons läror, samt med förkastande af det Nama, i hvilket allena är salighet, i sin uppblåsta egenrättfärdighet förtrösta på sig sjelfva och sina egna gerningar, hvilka dock intet äro — i an sådan tid är det afoändelig vigt, att af Luthers arbeten atgifvas så många som möjligt. Om ena predikosamling, med så korta, men innehållsrika predikningar, som der ifrågavarande, kunde man vänta och hoppas, att.den skulle blifva flitigt läst både af dem som hafva och af dem som föregifva sig hafva ondt om tiden. Och för sådane vilje vi just anbefalia denna Huspostillav. Är deras inre men aiska död, bär skola de få känna en kraftig fläkt. af det ifgifvande Ordet. Äro de förslappade till håg och sinng, vär erbjudes dem en ny väckelse och uppmuntran. Äro le inne på gerningsrättfärdighetens väg, Luther kan lära lem att tro. Har deras sndelighet tagit en falsk riktning, nan kan återföra dem till enafaldigheten i Christo. Äro de sjuka -eller eljest ur stånd att länge sysselsätta sig med !äsning och begrundande af Guds Ord, här finna de i korthet hvad till lif och gudaktighet tjenar.. En frisk och !juflig vind blåser här, såsom allestädes i Luthers rosengård. Språket är ädelt ech manligt, meningarna korta och destämda. Önskligt vore, att denna bok blefvespridd, som hon förtjenar det. : Att Aon i en ny upplaga kunnat utgifvas, torde gifva anledning till den förmodan, ätt hon. red begärlighet efterfrågats, och att den lefyande Christerdomen således af henn2 skördat någon tillvext. Postillan är förseddmed predikningar, utom på de vanliga Sönoch Högtidslagar (stundom 2:ne på samma dag), äfven på Apostladagarna. Trenne förord och Luthers lefverne i korthet utsöra arbetets inledning oeh framför Titelbladet är den korsästes bild i stålstick. ÖUfversättaren yttrar i Förordet: jag har sjelf blifvit både undervisad och uppbyggd; jag önskar, att andra blifva det af samma arbete, och ville derföre göra det tillgängligt till nytta och salighet för de fromma i landena och äfven till vägledning för unga prester och stulerande, som egna sig åt Församlingens tjenst Här, liksom i andra Luthers arbeten, skola äfven lärare och de, som ämna blifva det, alltid finna riklig och grundlig unlervisning i vår heliga troslära och en stadig föda för sina agna och åhörares själar, som hungra och törsta efter ljus, tröst och kraft Att boken äfven med välvilja emottagits af Stiftsstyrelserna, derom vittnar nedanstående utdrag ur Hernösands Zonsistorii Cirkulärer 32 395 d. 4 Nov. 1845. gä ——— — Derjemte får Konsistorium fästa Ven. Gleri uppmärksamhet på Luthers Hus-Postilla, som en afstiftets presterskap med omsorg och skicklighet öfversatt och hvaraf denandra, öfversedda och tillökta upplagan detta år utkommit i Fahlun från Huldbergs Boktryckeri.