Aftonbladet – 12 februari 1852, sida 2

öfvad till en sammanspelning, som förtjenar allt: loford, och: har dessutom. den .förtjensten att, oaktadt den stundom starka instrumenteringen, icke nedtrycka sången på ett för åhörarne störande sätt. Solopartier förekomma här och der för åtskilliga instrumenter, såsom för flöjt, violoncell och viola, och utföras på ett mer eller mindre -lyckadt sätt. Äfven harpa användes på ett par ställen såsom beledsagande sången. — Kören är oklanderlig. Operans uppsättning utmärker sig för öfrigt genom åtskilliga vackra, till en del praktfulla drägter, men lider af bristfälliga dekorationer, som dessutom äro hopkomna från vidt åtskilda tidehvarf och tyckas till en: del: vara likasom förvånade att här träffa på hvarandra midt i det fjortonde århundradet. Sedan den offentliga uppmärksamheten fästades på det opassande deruti, att man bland grefvarnes af Syracusa grafmonumenter skulle finna ett kors med inskriften A. B. L. Sandgren 1840) eller något dylikt, har väl detta försvunnit; men några andra grefliga grafvårdar än ett par kors och en sten af ungefär lika beskaffenhet med dem, som man gemenligen finner på snart sagdt hvilken kyrkogård, som helst på den svenska landsbygden nu för tiden, hafva öndå icke blifvit synliga. Vi föreställa o8s att, om en Sicilianare händelsevis skulle komma att se dessa gsyracusanska grafmonumenter på vår kungliga sced, åsynen deraf skulle på honom ungefär göra samma intryck, som vi lifligt påminna oss att vi sjelfve en gång erforo, när vi på en af Italiens större teatrar sågo en opera kallad Gustavo Inrico di Vasa (hvilket skulle betyda Gustaf Erikson Wasa), och deruti fingo ge de hederliga Moradalkarlarne uppträda såsom lifslefvande kejserligakungliga österrikiska soldater i full uniform. : Vi hafva redan förut gjort rättvisa åt öfversättningen af libretton. Man bar dock anmärkt, och äfven vi hafva här ånyo gjor samma anmärkning, som vi ofta förut: gjort. att sångarne icke sällan sjunga helt andra ord. Ju den tryckta texten utvisar. De skäligen likgiltigt, Om u stundom vara gen likgi. Porde derför ser -ett ack eller ett oj men de icke öfverlemnas åt sångarens godtycke at