Aftonbladet – 12 februari 1852, sida 1

HUSEK Musikalisk återblick — Knalleffekt på Loudden — I! Giuramenxten eller Eden på kongl. operan — Den. nyitalienska operamusikens förtjenster och brister -—) Välljudets makt — Sankt Bernbards åhörare — De ideala pretentionernas, bebörighet inom konsten — Drag af musiken till Eden — Dess utförande — Signora Normani — M:ll Berwaid — Hr Strandberg — Hr Pella Santa m. fl. — Orkestern — Operans uppsättning — Grafmonumenterne och dalkarlarne i Italien — Magistraten i Hamburg — Omdöme af FeTis om MERCADANTE och Italienarno — Det nya året har varit rikt på musikaliska företeelser af vexlande beskaffenhet och värde. På den kungliga teatern har en härstädes ny opera blifvit uppförd och omvexlat med en annan, som genom en lofvande debutants uppträdande äfven för tillfället till en del. återfått nyhetens behag. På den mindre teatern har en melodram med körer af inhemsk tongättare blifvit gifven; uti konsertsalarna hafva matinter, soirger och konserter aflöst hvarandra fortare än att allmänheten och tidningsberättarena hunnit besöka dem alla; och på Lo-udden vid Lidingöbro har kruthuset sprungit i luften med en knall, som vida öfverträffat allt hvad på andra håll genom pukor och trumpeter och basuner kunnat åstadkommas. Ära den som ära bör! Knalleffekt! Du är ju icke sällan i vår tid idealet för den dramatiske författaren och den musikaliske kompositören, likaväl som för teaterdirektören och machinisten. Hvarföre skulle vi då icke äfven upptaga dig, när du uppenbararidig i den högsta fullkomlighet, bland musikaliska företeelser? — Också hafva de jordskakande verkningar, hvaraf knallen åtföljdes, redan inspirerat icke blott mälare, skalder och tonsättare, utan äfven de eljest allvårsammaste publicister med ingifvelser, som ådagalagt hvilket djupt intryck den gjort på känsliga sinnen, och dessutom derjemte bevisat, att den poetiska fantasiens skapande förmåga alldeles icke är att anse såsom de förstnämndes, eller konstnärernes, uteslutande tillhörighet. Mercadantes opera Il Giuramento eller Eden, som under den förflutna månaden för. första gången gått öfver den kungliga teaterns lyriska scen, saknar icke heller sina knalleffek