Aftonbladet – 12 februari 1852, sida 1

ter, såsom äfven de läsare, Hvilka icke ännu hört operan, redan kunna sluta af den handling, som ligger till grund för libretton, och för hvilken vi i ett föregående nummer redo-. jort. Emellertid, och ehuru mycket man än vid ;n allvarsammare granskning måste finna klanlervärdt uti denna opera såsom ett helt betrakad, lärer dock ingen, som tagit närmare kännedom af den dertillhörande musiken, vilja bestrida, att ju denna, i och för sig betraktad, har flera förtjenster. Sängbara och för rösten tacksamma melodier, orkesterns underordnande under sången, samt i allmänhet en enkel och lättfattlig rytm, äro egenskaper, som ;fverhufvud tillhöra den nyare italienska skolan, och som icke heller härstädes förneka sig. När härtill lägges, att Mercadante derjemte, åtminstone uti denna opera, synes hafva nedlagt något större omsorg på ensemblesakerna och kören, äfvensom på orkesterns behandling och instrumenteringen, än som i allmänhet plägar vara fallet med hans landsmän i sednare tider, — hos hvilka engemblesakerna och kören, som bekant är, vanligen endast tjena att bereda publiken tillfälle att lemna fritt lopp åt konversationen, — så har man anledningar nog att en och annan gång med lika mycket nöje höra denna musik, som mångenannan stor vokaloch instrumentalkonsert. Men vi finna äfven i denna operamusik samma fel, som i allmänhet utmärker de nyare italienarne: den dramatiska sanningens uppoffrande för bravursången, karakterens underordnande under sångarens eller sångerskans person. Också synes det nogsamt, att det icke är Elaisa och Bianca, Viscardo och Manfred, hvilkas känslor och lidelser tillvinna sig allmänhetens deltagande, utan att detär mamsellerna Normani och Julie Berwald, herrarne Strandberg och Della Santa, som ådraga sina personer mer eller mindre uppmärksamhet och som tillvinna gig handklappningar för egen räkning. Må man icke säga, att detta helt och hållet är artisternas fel, ? Grisi och Persiani, Rubini och Lablache kunde icke i dylika operor åstadkomma något väsentligen olika intryck i detta afseende, ehuruyäl de visserligen förstodo att åt sig inbringa vida rikare och mera förtjenta skördar af handklappningar.