Aftonbladet – 11 februari 1852, sida 1

tora kall att bruka jordens gåfvor, och en wy begynnelsepunkt, från hvilken alla nationer kola: kunna bestämma deras vidare bemös landen., Nu, vid den. stora utställningens afslutande; jedan prinsen slutat att läsa, och. atttala med itskilliga af herrarne, enkelt som om han vait med dem i enrum och som om ingen stor ryfiken publik varit tillstädes; med blickårne riktade på honom, läste biskopen af. London (en vacker, vördig, gammal prelat) bö jacksägelse, hvarefter en chör af röster från fondläktaren till venster uppstämde Halldujaehören — en vacker id fär, på alla folks mötesplats, men som gick förlorad till sin verkan i kristallpalatset. Ty — var def pålatsets fel eller chörens — visst är, att den herrliga sången här föreföll svag och 0 dig. Efter sångens slut uppsteg prins Albert ock aflägsnade sig med sitt följe under bifajlksorl såsom då han kom. Och mängden ström made, ut efter honora, endast uppehålleh er stund af en ypperlig valdthomsblåsare, son på valdthorn och ett par andra horn gaf, frå! läktaren öfver. utgångsporten, en fri uhder hållning, gifven och mottagen med bästa lynne Nu, sedan prins Albert är borta, vill ja; sige huru: han vunnit mitt hjerta. Jag en af kristallpalatsets dunklare salar så; man, i genomskärning, ett fullständigt) lite hus, en cottage., en prydlig liten Db stad som i sin helhet äfven kunde beskådds p tomten . utanför kristallpalatset,. bland mång andra saker, som icke. fått rum döro Dessa hus voro kända .uuder namnet pPrinc