Aftonbladet – 11 februari 1852, sida 1

Ån honest man, the noblest work:of God! Öfver munnen anade jag ett drag af manlig vestämdhet, som jag hade velat se närmare vid något tillfälle; som kunnat framkalla det; ty det låg deri en stilla makt. Men det kom föga fram här, der det blott var fråga om att uppläsa några akter, och att handla som affärsman, Det gjorde prinsen ock, så enkelt, allvarligt -och anspråkslöst som möjligt. Man såg icke här en furste, endast en gentleman, som afslutar en affär med andra gentlemen; utan mera åtbörder och ord än de nödvändiga. Det. kan ligga något rätt stort i denna flärdfria begränsning vid ett tillfälle, då det är så lätt att visa sig präktig och förnäm. Och ett flärdfritt allvar, som håller sig till sak och försmår skenet, synes vara ett framstående drag i prins Alberts karakter. Jag hade önskat mera uttryck, mera intresse, jag ville ha ... ack! jag ville ha drottningen här, oeh det, tror jag, var felet att jag fann fel med prins Alberts utseende och läsning, hvaraf jag icke hörde eft ord. Ty han, prins Albert, hade redan vunnit hela mitt hjerta, Men derom — rättnu. Bland de herrar, som trädde fram till prinsen och som han talade särskildt med, var br Pazton med den breda, framstående, märkliga pannan, inom hvilken kristallpalatsets ide först uppstod och utfördes. Vi måste säga några ord om denne man och bans verk. Då tiden var inne till företagande af byggnaden för den stora utställningen, hade kommissionärerne blott en summa ar 35,000 i