Aftonbladet – 10 februari 1852, sida 3

LANDSORTS-N YHETER Gefle den 5 Febr. Direktionen för manufaktur-bolaget vid Strömsbro har ombesörjt, att Gudstjenst hälles i skolsalen derstädes hvarannan söndag, hvarmed början gjordes förliden söndag, då hos arbetspersonalen mycken tillfredsställelse yttrade sig öfver denna anordning, som förtjenar att offentligen omnämnas och som utan tvifvel skall mycket medverka till sedlighet och ordentlighet derstädes. Sundsvall den 4 Febr. Den i Sollefteå nyligen slutade marknaden var mindre besökt af både stadsbor och af landtallmogen, nu än förr; sälunda stodo. flera händelsbodar och, ständ obegagnade, ett förhällande som antyder att marknaden är i aftagande: : — För träverkshandeln visade sig nedslående ut sigter för kommande sommar. Varupriserna voro: Salt 7 a 7: 24, Strömming 16 å 18 rdr, Noriges Sill 25 å 26 rdr tunnan; Smör 7 å 7: 24, Talg 6: 32 å 7 rdr, Torrfisk 2: 16 a 2:24 pundet; allt rgs. s Upsala d. 6 Febr. Distingsmarknaden har i är varit så litet besökt, att man med undantag af ständsraderna på torget haft föga erinran derom. Denna marknad, fordom det största folkmöte i hela norra och medlersta Sverge, aftager nu ganska märkbart med hvarje år och kommer troligen att snart upphöra af sig sjelf. Detta vittnar ej särdeles om industriell och ekonomisk förkofran, eller ock har den handel, som här tillförene drifvits, dragit sig till andra eller fördelat sig på flera orter. Upsala är också icke någon naturlig handelsplats-af betydenhet: söder om staden är nästan all handel koncentrerad pä Stockholm och norrut eger den i Gefle en lika idog som lyckosam medtäflarinna. Handelstrafiken härstädes är säledes strängt och naturligen begränsad till staden och närmaste landsbygd häromkring, hvilket hindrar större handelsfirmors uppkomst och trefnad här i staden — och detta blir i sin ordning en ny anledning till trafikens inskränkthet på platsen eller dess afflyttning till andra orter, hvilka ega större rörelsekapitaler oc. kanske äfven spekulantare affärsmän. — Emellertid hafva priserna hållit sig höga: rågen har gätt öfver 15 rdr tunnan på samma gäng som hvetet sälts till 16 å 18 rdr, linet betaltes för god vara med ända till 9: 24. pundet, lärfter och andra Norrlandsprodukter höllo sig i förhållande härtill högt. Af trävaror var tillförseln denna gäng högst obetydlig, likasom af andra landtmannaprodukter från närmaste bygd. Träarbeten förekommo dock deribland, som, att vara tillverkade på landet, och säledes för biförtjenstens skull, voro lika lofvande som utmärkta: så exponerades rottingstolar från Wähla, hvarför med fog begärdes 80 a 90 rår dussinet; äfvenledes mahogny-divansbord af stor soliditet och elegans. — Länets Landthushällningssällskaps sammankomst var i flera hänseenden rätt intressant och upplysande. Med anledning af ärsberättelsen, som upplästes och var särdeles sakrik och underhällande, börjades diskussionen om behofyet af finska eldrior. För dylikas