Aftonbladet – 10 februari 1852, sida 1

Uti den sednaste förteckningen på de s Kongl. Maj:t genom ecklesiastikdepartemente afgjorda mål (se Aftonbladet J4 30) finne ett af fattigvårdsstyrelsen i :Hunestad hos K Maj:t fullföljdt besvärsmål, angående Ann ISophia Larsdotters rättighet att bo hos sin föräldrar. . Månne det ej bevisar en allt för långt drif ven centralisation; då så beskaffade frågo skola blifva föremål för den högsta admini strativa maktens mellankomst? Om försam lingsboerne ej vilja tillåta en flicka att bo hoj sin moder, skall Kongl. Maj:t slutligen nöd sakas att slita en sådan tvist. Om ett dylik system finge utbilda sig i alla sina konse qvenser, skulle Kongl. Maj:t blifva ett slag; generalinspektor för hela riket, samt dett: förvandlas till en farm, ställd under regerin. gens förvaltning. I nämnde förteckning förekomma ej mindre än 21 af fattivårdsstyrelser fullföljda besvärsmål angående skyldighet för den ena eller andra kommunen att underhålla fattighjon; 6 mål om reglering af fattigvården; 7 angående grunderna för fattigvårdsbidragens utgörande; ett i fråga om pigan Ingrid Cajsa Petersdotters afhysande från Tutaryds församling; likaledes 1 om flera personers afhysande från en annan församling, jemte flera andra ärenden angående fattiga personers underhåll af församlingarne, bosättning m. m. Vi framhålla dessa omständigheter, för att fästa allmänna uppmärksamheten. på en organisation, som ovilkörligen är felaktig, då den leder till dylika resultater. Landets regering öfverhopar sig med bestyr, från hvilka den borde och kunde vara befriad. Men då måste man också öfvergifva den hittills ifrigt förfäktade åsigten, att hvarje den minsta fråga, som kan uppstå, bör få fullföljas ända till thronen. Att sådant icke är en fordran af den monarkiska principen, är emedlertid klart redan deraf, att det är overkställbart i något större monarkier. Om drottning Victoria skulle i sitt statsråd pröfva, huruvida barnen få bo hos sina föräldrar i det ena eller andra af alla de länder, som lyda under hennes spira, frukta vi att denna drottning, understödd af huru raska ministrar som helst, ändock ej skulle hinna med en hundradedel af göromålen. Mycket bättre skulle det ej blifva för kejsarne i Ryssland, Österrike m. fl. af Europas regenter. Den bästa utvägen att befria regeringen från en stor del af dessa ärenden, som i sjelfva verket äro af kommunal natur, är att inom länen inrätta kommunala autoriteter, valda af folket, för alt pröfva sådana angelägenheter. En dylik pröfning skulle dessutom vinna mera förtroende och aktning, än om sakerna öfverlemnas till-underordnade embetsmyndigheters handläggning i sista hand; ty nationen har blifvit så vand att fullfölja sina ärenden från den ena embetsmyndigheten till den andra, ända upp: till Kongl. Maj:t, att afbrott häruti endast med svårighet kan för en del frågor göras, så vida det ej sker på det sätt, att de i sista hand afgöras utaf nya kommunala, af folket sjelft utsedda autoriteter. — Vid tillsättande af sådana platser, för nvilka ständiga löner å rikets stat ej finnas uppförda, utan blott anslag af tillfälliga arfvoden, som vid anslagstidens slut kunna komma utt indragas, har den vanliga kurialstilen uti let officiela meddelandet i Posttidningen vait, att Kongl. Maj:t förordnat; N. N. till len eller den befattningen, hvaremot då till