Aftonbladet – 9 februari 1852, sida 2

reda och erinran, den som varit der, och gc tröst och ersättning åt den som icke varit der. Dagen före expositionens sista, besöktes der af 120,000 menniskor. Mot aftonen — sä sades det mig — betalte mången sin halfva krona (fem riksdaler) blott för att ännu påen kort stund gå in i kristallpalatset, se scenerna, föremålen, som gifvit dem så mycket nöje, lyssna till folkets och fontänernas sorl. När dagen var slut och tiden kom att lemna palatset, uppstämdes folksången: God save the Queenx. Männerna aftogo sina hattar, alla blefvo stilla och folksången sjöngs af hundra tusen röster. Ett rätt värdigt, engelskt slut på den stora expositionen! Dagen derefter, dagen då den skulle afslutas af Drottningen och Prins Alber:, kom man blott dit in genom särskilda biljetter eller af gunst och nåde. Jag kom dt genom beggedera. Ty mina älskvärda vänner mr och mrs 5. OC, Fall förde mig dit med sig på deras biljett. Vädret var förfärligt. Det blästerock hellregnade. ; Men no matters; allt utomkring och inom kristallpalatset fortgick i vanlig ordning, och vi kommo in utan svårighet. En stor mängd af utställningens varor voro redan bortflyttade. Sidorummen stodo nästan tomma, Men statyerna stodo ännu qvar i det medlersta, stora galleriet, och fontänerna sprungo ännu i vestra afdelningen och i Transept. I midten al Transept var byggd en upphöjning med omkring ett dussin stolar På, stående i halfkrets, och midt emot dessa en kunglig fåtölj — blott en dess värre! Drottningen skulle ej komma; endast Prins Albert. Prins Albert var man glad att se, men gladare hade man varit att få se Drottningen, Skada att hon icke kom!