Aftonbladet – 9 februari 1852, sida 2

Åter ett drag af Jenny Lind. Det finnes handlingar så simpla och det aktadt så rörande, att de snarare förlora än rinna på att framställas under en poetisk omlädnad; en sådan handling kom för några lagar sedan till vår kunskap. Vi skola beätta den enkla sanningen; ty det är ingen likt. En aktad medlem af stadens handelssår har meddelat den åt oss. I September 1850 var briggen Johanna från Stockholm, förd af kapten H. F. Janzon, på esa från Södra Carolina till Bremen, då den fverfölls af en häftig storm, sprangläck och sjönk på öppen sjö. Ett amerikanskt barkskepp seglade lyckligtvis i detsamma förbi. Med stor lifsfara och oaktadt den upprörda sjön lade den menskliga befälhafvaren genast pi, och styrmannen på det amerikanska far;yget, mr Clark, steg sjelf i båten för att biträda vid den svenska besättningens räddning. Dertill erfordrades flera färder mellan de båda fartygen på de upprörda vågorna. Slutligen hade hela besättningen och kapten Janzon såsom sista man lemnat det sjunkande skrofvet, och äfven för de svenska sjömännens saker hade den mensklige amerikanaren haft omtanka. Allting lyckades fullkomligt; båten lade till vid skeppets sida; redan var Johannas hela besättning ombord, och mr Clark, som var ensam qvar i båten, skulle just upphemta det sista stycket af de räddade effekterna, när en svallvåg sköljde öfver den lilla farkosten, och begrof den modige styrmannen i den bottenlösa afgrunden. För honom, som räddat alla de andra, var ingen räddning. Tacksam mot Försynen för sin egen frälsning, kimde dock kapten Janzon ej slömma för hvad pris den köptes; framkommen till Newyork, dit fartyget var bestämdt, erfor han att Clark efterlemnat maka och barn i svåra omständigheter och kände då så mycket mera smärtsamt sinZegen utblottade belägenhet. Då påminte han sig att Jenny Lind var i Amerika; han skref till henne, berättade sin historia och upplyste henne om Clarks enkas uppehållsort; men innan svar hann ankomma, hade kapten Janzon funnit lägenhet att återvända till Sverige, dit han förliden vår hemkom. Han atgaf till kommerskollegium en berättelse om sin räddning, i hopp att kunna utverka någon belöning eller uppmuntran åt den amerikanska besättningen och om möjligt något understöd för Clarks enka och barn. Detta säges ej hafva lyckats honom. Förliden höst afseglade. han på ett annat fartyg, . öfver hvilket befälet anförtroddes åt honom, och anlände vid slutet af förlidet år åter till Newyork, der hans första göromål blef att uppsöka Clarks enka. Man kan döma om hans glädje då han erfor, att denna under tiden hade emottagit den fnkostiga gåfvan af 500 dollars (nära 1300 rdr: VITT RSEONTATERA