Aftonbladet – 7 februari 1852, sida 3

MV ASS SGD PN RE MIRIAM TATA BESISIGSEROSPR ne Hera trakter i Adolf Fredriks, Johannis, Jacobs och Ladugärdslands församlingar, anse sig genom denna aflägsenhet särdeles vanlottade, emedan vattenbärning knappast är verkställbar och körning sä kostbar, att den endast af förmögnare hushåll kan bestridas. För att kunna rätt fatta de svärigheter, hvilka dessa trakter hafva att bekämpa genom bristen på vattenledningar, bör man kasta en blick pä förhällandet inom de mera gynnade stadsdelar, som ligga närmare sjön. Man finner då t. ex., att äfven i husen vid Handtverkareoeh Garfvare-gatorna på Kungsholmen ett ämbar vatten (ämbaret rymmande ungefärligen 6 kannor), uppburet i första våningen, kostar en skilling banko, och ännu mera längre frän sjön samt högre upp i husen. Vattenbärningen bestrides vanligen af. personer utur arbetsklassen, merendels af qvinnor, hvilka derföre erhälla en, emot arbetet, ringa inkomst. I allmänhet bo de mindre bemedlade mest aflägset från vattnet, högst upp i husen. Deras krafter och tid medgifva icke att använda stora qvantiteter af denna nödvändighetsvara för egna hushäll, och de spara derföre på densamma, isynnerhet då fräga är att bruka den för dem sjelfva, deras golf, husgeråd och kläder, d. v. s. de spara pä orenligheten och låta smutsen satnlas på kropp, kläder och omgifning, hvaraf följden blir ohyra, osundhet, vantrefnad, sjukdom och demoralisation. Huru ofta är icke läkaren i tillfälle att bevittna de bedröfliga följderna af ett sådant förhållande! Hvilken verkan kan man väl vänta af medikamenter, då de sjuke i sina hem lida brist pä renlighet och vatten, — artiklar, hyilka icke kunna fås hvarken i hökarboden eller pä apotheken! Den ringa qvantitet vatten, som derna klass af vära medmenniskor kan förskaffa sig, huru jemförelsevis dyr blir den icke! Betraktom förhållandet uti en arbetskarls, en mindre handtverkares boning! Mannen går på arbete om sommaren kl. 6, om vintern kl. 7 eller 8 förmiddagen, och blir, med undantags Af mattimmarna, ej fri derifrån förr än kl. 7 ellerr 8 på qvällen. Fjenstfolk eller hjelpfolk hafva de ej räd att hälla. Hustrun eller barnen, om de äro hemma, friska och något uppvuxna, mäste således berata vattnet så väl som andra förnödenheter, och hustrun dessutom sy och laga för hustt, tillreda mat, sköta tvätten m. na., samt, om mannen har knapp dagspenning eller är oordentlig, derjemte förtjena på arbete utom hus. Huru dyrbar är ieke för henne hvarje timma på dygnet, huru dyr i proportion till husets dagliga inkomst hvarje kanna vatten, som hon skall skaffa från närmaste strand etter brunn, — huru ännu mycket dyrare, om hon desswtom sjelf är sjuk och svag, eller har späda och sjukliga barn att vårda! Vid sjelfva vattenbäringen inträffa förhällanden, som särskilt påkalla läkarens och menniskovännens uppmärksamhet. De som dermed sysselsättas, vilja gerna vid hvarje hemtning medtaga den största möjliga mängd, för att spara möda och tid. För detta ändamål begagna de stora ängbar, som fyllas till brädden. Huru ofta se vi ej svaga ynglingar, ja barn, eller älderstigna, sjuklingar och bräckliga fattighjon släpa dessa vattenbördor på gator, i trapper och backar! Hos mängen handiverkare åligger det de yngste lärgossarne att i tur förrätta vattenbärningen. Härigenom ädraga sig både yngre och äldre svära, ja obotliga skador i ryggraden, tändkorset och benens ledgängar, i bröstets och underlifvets inelfver. Dessa olycklige inse sällan anledningen till det onda, och om, dä detta vuxit till en hög grad, läkaren rädfrägas, upptäcker orsaken och yrkar på dess undanrödjande, sä erhåller han oftast det svar, att sälant icke kan ske, emedan det ifrågavarande arbetet antingen är ett äliggande för en viss tjenstetid ller oundgängligt för uttomsten. Jemnförer man de bäda sätten att anskaffa nödigt ratten, så måste priset utan tvekan tilldelas vattenedningarna, hvilka läta vattnet sjelft, till allmänt och enskildt bästa, rinna till gator, qvarter, ja, de högsta våningar; då deremot genom det härvarande förhällandet menniskokrafteå önöldigtroch illa använles, en nyttig tid förspilles, mycketpennidgar, ehuru . små summor. utgifves, och obehofvet af. vatten dock till stor delblir ouppfyllåt; samt det vatterd sem erhälles, ofta af dälig beskaffenhet. . Också har inom värt land ståden Götheborg redan . mänga är varit försedd med vattenledningar; flera städer i? Norge, säsom Christiansand, Trondhiem; Christiania och Bergen, äga likaledes sådana, som stä i förening med talrika springbrannar, ja, forntilens städer kände behofvet af dem, och de flesta större städer i Europa och Norra Amerika anse vat:enledningar, med ymnig tillgång på godt vatten, säsom nödvändiga vilkor för deras beständ. Härvid jaga de ieke minst i. betraktande den lätthet, med hvilken genom valtenledningar hvar och en i sitt hem kan erhälla bad — detta för hudens värd och helsans bibehällande så högst angelägna beting, som beklagligtvis hos oss, till Och med bland de sä kallade bättre klasserna, är så. försummadt, oeh ofta vid sjukdomsfall så svåst-ätt anskaffa. För Stockholm skulle en vattenledning blifva e vigtigt medel att minska de inflytelser, som vålla den här ofta och med skäl öfverklagade, förfärande öfvervigten i mortaliteten; äfvensem genom den skulle kunna ästadkommas den renspolring af rännstenarna; som länge varit ansedd nödvändig och länge varit strängt päbjuden, men som för märvarande är lika litet verkställbar som hänsigtsmeesig, då dem ä ena sidan fordrar större tillgi på vatten än den, som genom bärning och körniffg kan beredas, samt ä den andra sidam ieke sä ofta dagligen kan verkställas, som den borde, om den skall vara af nägon nytta. Efter tagen fännedom om flera utbadska skrifter i dessa ämnen, har sällskapet med särdeles tillfredsställelse ätven gjort sig. bekant med kr civilingSniöi ren Totties i 6:te häftet af Fidskrift för praktisk byggnadskonet, förra äret meddelade förslag till vat tenledning för Steckholm, ech har, utan att tilltro sig bedöma förslagets techniska värde, funnit de khufvudsakligastepumrkterna i detsammf vara säd: att.de förtjena allt afseende, då de ä ena sidan anvisa möjligheten af 8 !; procents ränta ä anläggningskostnaden, oeh ä den andra garantera anskättandet af 90 kannor vatten inom hus för ?, skillimg beanke, jemte en tillgäng ötverhufvwud räk adt af 20 kansor vatten för hvarje invänare på dygnet. Dessa förmäner äro i sanning så stera, att de tyckas böra vara tillräckkga för att bereda framgång ät den goda saken,! och sällskapet koppas, att Trägan? frän denna sida sedd, mätte finna nfitiske oeh insigtsfulla målsmän bland dem, som ät likartade ekonomiska, techniska och financiela ämnen ognat speciel upp-. märksamhet. I likhet. med hr Tottie anser sällskapet Årstaviken vara den enda reservoir, som tiil en vattesledning för Stockholm kan lemna bäde tillräckligt och rent vatten. Vattenledningarnes vigt vid eldsväder för attlemna en hastig vattentillförsel till spgutorna, behöfver sällskapet ej påpeka. Säkert skull6 genom en sådan anläggning härstädes Stockholms borgare och husegare besparas största delen af det myckna bestyr, som Bu vid dylika olyckstillfällen erforåras för vattenkörning, bärning m. m. Sällskapet har här icke heller vidrört de sanitära åtgärder, som vid svärare epidemiska sjukdomar blifva nödvändiga och genom vattenledningar betydligt skulle underlättas, i den förmodan, att de ännu, 8edan koleran nyligen derom gifvit oss så manande påminnelser, äro i friskt minne — och sällskapet tror, att af hvad här ofvan blifvit anfördt, hvar och en torde inse, att en vattenledning för helsovård, trefnad, moralitet och välständ i en stad med Stockholms befolkning är af så stort inflytande, att den bör påkalla alla redligt tänkande samhällsmedlemmars Varmaste deltagande. Stockholm som ofvan. Ina fidem G. Böttiger. fr rn RA RR LER PITE. HA OM Mi . po. Åh UR —— fr dn Kn mm CR Loss