Han nöjde sig att frakta ett krigsskepp med de fredstrofber han: fann närmast för handen. I mångfaldiga arter mineralier sände han prof på sina rika tillgångar i detta naturrike; inågra ofantliga machiner prof på uppfinningsandens verksamhet på denna sida Oceanen, han sände sina lätta luftiga vagnar, sitt gyllne indiancorn, på det hela mera antydningar om ett stort växande, vårdande folk, med obegränsade förmågor i naturens och intelligensens riken, än en bestämd representation af ett folk, som fullt känner och äger sig sjelf och sina tillgångar. Det kunde ej heller vara annorlunda. Märkligt är likväl att den nya verlden framvisade på expositionen den bästa plogen och den — skönaste qvinnobild i marmor — Hiram Powers Grekiska slafvinnan. Jag anar i detta en symbolisk profetia om en utveckling af. den högsta materiella och den högsta ideala verklighet, som — icke är stället att här vidare omorda; Men ett vet jag: Solen är varm i Hesperidernas land, och stark nog att mogna alla Hesperiens frukter! Denna så kallade Grekiska slafvinna, denna fängslade qvinna med nedbundna händer såg jag flera gånger på andra sidan hafvet, i atbilder af originalet, kalla, svaga kopior af originalet, hvilket jag för första gången såg här. Kopiorna hade lemnat mig kall. Originalet grep mig med en: gällsam makt, såsom ännu ingen marmorbild. Denna ädla qvinna med de nedbundna händerna, som så stilla vände hufvudet, med dess osägligt djupa uttryck af sorg och indignation — harm är ej ett nog ädelt ord — mot den makt som fängslar henne — denna läpp som är stum men som synes darra under det kränkta medvetandets uppror, under bjertats slag — — — jag undrar om Power sjelf fattat hela dess betydelse?! (Forts. följer.)