han, jemte det han anhåller om afsked från sitt generalprokuratorsembete vid kassationsdomstolen, gör de kraftigaste föreställningar mot konfiskationsdekretet. Detta dokument är nog märkligt att förtjena meddelas. Det lyder som följer: Prins-President! Det smärtar mig mycket att det icke, innan niutfärdade det dekret, som jag denna morgon läst i Monitören, fallit eder in att, med denna välvilja som ni stundom behagat visa mig, höra min tanka i ämnet. Jag skulle i sädant fall hafva sökt visa er, icke endast i den aflidne konungens ännu till största delen minderäriga barns intresse, utan äfven i er egenl. styrelses intresse, att de, som tillrådt er vidtagandet af denna åtgärd, icke kände förhällandena och att de hafva missförstått alla både rättsoch billighetsgrundsatser. Till.en början är uppskattningen af dem Orleanska familjens egendomar högst öfverdrifven (den är apptagen ätminstone till dubbelt af hvad den i sjelfva verket utgör). Från rättssynpunkt betraktad kränker denna åtgärd eganderättens princip i sjelfva dess innersta väsende. Denna eganderätt är efter en högtidlig diskussion erkänd i den aflidne konungens person genom artik larne 22 och 23 i lagen af den 2 Mars 1832; och i hans barns personer genom sjelfva Februarirevolutioaens akter, genom kenstituerande församlingens dekret af den 25 Oktober 1848 och genom nationalförsamlingens lag af den 4 Februari 1850, som, underskrifven af eder finansminister, är premulgerad af eder egen regering, som autoriserat upptagandet af ett inteekningslän af 20 millioner å dessa egendomar. Sålunda har allmän rätt, testamente, speciella 1lagar, kontrakter, allt, med ett ord, tillerkänt de Orleanska prinsarne eganderätten till den egendom, som dekretet af den 22 Januari fräntager dem med ett enda penndrag, och så fullständigt, att icke ens grafvarnes heliga rätt, icke ens grafven i Dreux, är undantagen! Om konstitutionen af den 15 Januari, hade trädt i kraft, vore man i tillfälle att vädja till senaten, på grund af artikeln 26, som tillåter denna församling satt motsätta sig utfärdandet af lagar, som är striadande mot eganderättens okränkbarhet. Under sakernas närvarande tillständ kan man vända sig endast till er, prins, genom att vädja till edra egna känslors vishet och upphöjdhet, ånyo tillfrågade eh bättre uppmärksammade. Men om dessa stränga åtgärder komma att qvarstä oförändrade, så uppresa sig i djupet af mitt samvete stora skrupler. Generalprokurator vid kassationsdomstolen sedan snart tjugutvå är, lagens förnämsta organ inför detta höga domaresäte, älagd af regeringen att oafbrutet proklamera aktningen för lagen, att päyrka kassation eller annullering af de akter, söm kränka lagarne eller som utgöra maktmissbruk, huru skulle jag hädanefter kunna med trygghet göra det, om man i lagstiftningen införer akter, som stå i strid med grundsatserna? T Jag anser mig då böra anhålla om mitt entledigande. Men jag ber er på det enträgnaste att icke misstaga er på karakteren af mina motiver. Mitt beslut har intet att skaffä med politiken. Säsom president i den sednaste församlingen har jag strämgt hållit mig utom partierna oeh deras olycksaliga sönrdringar: inskränkande mig att, så vidt det berodde på mina individuella krafter, upprätthålla de lagliga och moraliska läror, på hvilka de civiliserade samhällenas ordning hvilar. Efter statsstrecket af den 2 December, mot hvilket det varit min pligt att protestera, säsom jag äfven gjort, har jag afvaktat det utslag som skuie afkunoas af folket, till hvilket ni vädjat. Efter detta högtidliga domslut har jag fritt och öppet anslutit mig till den omätliga makt som derifrän härflöt, anseende det säsom den fastaste garanti, som kunde erbjuda sig för bevarandet eller återupprättandet af alla de grundsatser, som en ursinnig socialism blottställt eller hotat; och i min egenskap af embetsman hade jag ocksä egnat er min medverkan. Men i närvarande ögonblick, uppfordrad af mina åsigter om allmän och. enskild rätt och oh naturlig billighet, uppfordrad af alla de christna begrep om det rätta och det orätta, hvilka jag sedan mer än 50 är närt i min själ såsom jurist och såsom embetsman, erfar jag behofvet att afsäga mig mitt generalprokurators-embete. Väfligas mettaga ete. Dupim. Det af oss i går emnämnda ryktet att Louis Napoleon ämnade anbefalla undersökning angående prinsens af Cond död sysselsatte mycket börsen, salongerna och framför allt juristerna. Man försäkrar att Rohanska familjen sätter alla medel i rörelse, för att atverka ett dekret om en revision af den ryktbara processen af prinsens testamente, och allmänheten väntar med spänd uppmärksamhet på utgången. Detutomordentliga uppseende, som år 1832. ej blott i Frankrike utan i hela Kuropa följde den af familjen Rohan anstälda rättegången mot hertigen af Aumale och baronessan Feucheree, kan tillräckligt rättfärdiga den nu rådande nyfikenheten. -Nämnde familj lärer sedermera förskaffat sigrikliga materialier för rättegångens vidare anställande samt hoppas, att om rättegången får upptagas ånyo, kunna bevisa ogiltigheten af det till förmån för Hertigen af Aumale upprättade testamentet. Äfven talar man om ännu svårare följder af en revision af denna rättegång samt frågan om prirsens af Condåe dödssätt. Vi omnämnde för några dagar sedan ett rykte att Georges Sand blifvit arresterad i det departement der hon uppehöll sig. Dettarykte är ogrundadt. Den utmärkta författarinnan har i dessa dagar ankommit till Paris för att öfvervara uppsättningen af en ny af henne författad tre-akts komedi. Hon har dock ansett försigtigheten fordra att på; förhand skrifva till en vän i Paris: Begär af hr Morny en Ivtillåtelse för mig att få komma till Paris; jag försäkrar er att jag knappast tänker på poplitik. . Vid den stora balen i Tuilerierna såg man jen mängd utländska officerare i stom uniformer. Bland andra märktes äfven en skottsk officer i nationalkostym, med nakna ben. Paris;Strassburger jernvägsbolaget står i begrepp att införa en för farten å denna bana högst väsendtlig förbättring. Man har hos brr Cal komp. i Paris beställt tolf lokomotiveraf utomardentlio snahhhet. kallade machines