Aftonbladet – 7 februari 1852, sida 1

ENGLAND om hösten år 1851. ) Ur bref och anteckningar af F: B. Som jag insåg omöjligheten för mig att med något slags fullständighet uppfatta expositionen i dess: enskilda delar, under denna vecka, nöjde jag mig: med att söka uppfatta det karakteriserande, det egendomliga i de olika folkens lif -och slöjder. Jag färdades derföre ständigt emellan Vesterland och Österland, emellan norr och söder, emellan polkretsen och vändkretsen, emellan Nordamerika och China, emellan Sverige och Ryssland, emellan Turkiet och Frankrike, emellan Tyskland och England 0. 8. V., låtande kontrasterna och tingen verka på mig efter som de ville det. Det första intryck som derunder väcktes, och allt mera växte, var: Hvilken god moder Jorden dock är för alla sina barn! Ifrån nord och till söder, från Österland till Vesterland, öfverallt på den beboeliga jorden hade hon i metaller, i gröna örter och träd, i ädla frukter, i nyttiga djur, i alla naturrikets håfvor gifvit menhiskorna ett rikt och på det hela förunderligt lika mått. Blott öfver polkretsen, i den eviga köldens regioner, och under eqvatorn, i den eviga hettans, syntes hennes godhet, eller rättare hennes förmåga, ha en gräns; ty åt barnen der — naturens styfbarn — ger hon dock föda ock glädje, rika nog för dem, som ej veta af bättre. Nästa tanke föll. på bruket som menniskorna gjort af jordens gåfvor. Och här kom man oviikorligt att tänka på begynnelsen, jag menar den första, då Gud ) Se A. B. N:o 1, 2, 4, 5, 13, 15 och 16.